Morgonen började med ett besök hos Kaj ute i Pohja, efter det knackade vi dörr en stund i Karja, på väg till Lohja. Inte mycket hände. Vid halv fyra åkte vi hem till syster Kuulla, och fick väldigt god mat. Hon följde med oss till grannen, Eija, som vi träffade i förra veckan. Det var en bra upplevelse, hon var hela tiden uppriktig, och berättade med förtroende hur hon tänkte och kände. Vid ett av tillfällena då den Helige Anden var som starkast i rummet bestämde jag mig för att berätta om Apostlarna och pingstdagen.
Jag förklarade att på pingstdagen fick Jesu ursprungliga apostlar den Helige Andens gåva, och det gjorde dels så att de kunde berätta det glada budskapet om Jesus för alla som var på besök i Jerusalem vid den stundande högtiden. Detta är förresten den rätta innebörden av ”tungomålsgåvan” – att kunna tala ett språk som man inte tidigare lärt sig, i syfte att undervisa om evangeliet. 1Det finns kristna samfund som betraktar tungomålsgåvan som det att man talar ett språk som ingen annan förstår, och säger ”konstiga” grejer. Joseph Smith lärde följande tumregel: ”Kommunicerades något intelligent? (”Was there any intelligence communicated?”) Om inte, då är det inte av Gud”.
Jag fortsatte med att berätta att när människor hör budskapet om Jesus känner de något i sitt hjärta, kan inte förneka det, och glömmer det aldrig. Särskilt när det predikas av dem som Gud har givit myndighet och sänt ut. På pingstdagen förenades hundratals med Jesu lärjungar. Vi fick en tid i nästa vecka då vi skall tillbaka. Eija bad om flera ställen i Mormons Bok som hon kunde läsa, särskilt kring hennes två stora frågor ”varför behövs en kyrka” och ”varför behöver man döpa sig”.
Jag skulle ta fram sidnumret för 2 Nephi kapitel 31, och den första sidan jag slog upp boken till var just det kapitlet! Jag hoppas att det blir klarare för henne varför dop är viktigt efter att hon läst det. Jag uppmanade henne också att själv ha bön och fråga Gud om dop är viktigt. Jag gav henne även Moroni kapitel 6 (apropå behovet av en kyrka) och 2 Nephi 9 (eftersom vi skall tala om frälsningsplanen nästa besök).
Jag känner mig väldigt glad och upprymd idag.
I morse läste jag Mosiah kap 4 under mina personliga studier. Det slog mig vilket underbart tal kung Benjamin måste ha haft. Han framställer också så tydligt villkoren för frälsning i verserna 4-8:
Och kung Benjamin öppnade åter sin mun och började tala till dem och sade: Mina vänner och bröder, mina släktingar och mitt folk, jag vill återigen påkalla er uppmärksamhet så att ni kan höra och förstå återstoden av mina ord som jag skall tala till er. Ty se, om insikten om Guds godhet nu väckt er till medvetenhet om er intighet och ert värdelösa och fallna tillstånd, jag säger er att om ni har kommit till insikt om Guds godhet och hans ojämförliga makt och hans visdom och hans tålamod och hans långmodighet mot människobarnen, och likaså om den försoning som har beretts från världens grundläggning, så att frälsning därigenom kan komma till den som sätter sin lit till Herren och är noga med att hålla hans bud och består i tron ända till livets slut, jag menar den dödliga kroppens liv — så säger jag att detta är den människa som får frälsning genom den försoning som från världens grundläggning har beretts åt alla människor som någonsin har funnits sedan Adams fall eller som finns eller någonsin kommer att finnas ända till världens ände. Och detta är sättet varigenom frälsning sker. Och det finns ingen annan frälsning än den som har omtalats. Inte heller finns det några andra villkor varigenom människan kan bli frälst än de villkor jag har sagt er.