Så var det ledig dag (förberedelsedag) igen. De kommer verkligen på löpande band nu för tiden. På morgonen motionerade vi, och städade lägenheten. Sedan åkte vi till sporthallen i Helsingfors som vanligt, plockade upp systermissionärerna på vägen. Först skrev jag några brev, sedan spelade jag volleyboll. Det var extra kul eftersom det bara var vi ”dåliga” där, ingen av supersportfånarna som sopar banan med alla.

På kvällen var vi bjudna hem till biskopen, tillsammans med Rafael och Berit. Efter maten hade vi en liten undervisning följt av ett långt samtal. Det var mest Rafael och biskopen som samtalade. De flesta frågor som kom upp har vi redan behandlat, men det kanske bara visar på att jag behöver bli bättre på att undervisa. Eller att inte sprida ut så mycket information på en gång, för ingen människa kan ändå ta emot så mycket nytt på en och samma gång.

Biskopen undervisar verkligen bra, och han kommer ihåg skriftställen överallt. Dessutom är det som att gåvan att tala språket försvinner så snart den inte ”behövs”. Jag menar, jag kan göra mig förstådd, men jag får aldrig något flyt i det på samma sätt som då jag är ”den enda” som kan undervisa i sällskapet.