Vi var i kyrkan vid 2-tiden, innan dess knackade vi dörr i Kivenlahti. Träffade en vänlig man vid namn Jukka, en sjöfarare. Han bor nära församlingens missionledare, Aho. Mötet i kyrkan var bra, men känslan eller hotet av att lämna Espoo hängde över mig. Det kändes som att jag tog avsked av alla idag… men ännu vet jag ingenting om det.

Efter kyrkan pratade jag i telefon med min familj¹Under tiden på mission får man bara prata i telefon med dem där hemma 2 gånger per år, jul och mors dag. Det börjar ju närma sig slutet av min mission, och mamma längtar givetvis väldigt mycket tills jag kommer hem. Mina yngre bröders röster var så annorlunda. När min kamrat ringde hem pratade jag med president Hoyt. Till min lycka blir jag kvar här i Espoo tiden ut på min mission!