Idag hade vi zonkonferens. Den här gången var vi tidigt på plats, så att scenariot från förra konferensen inte skulle upprepas. Det var ett underbart möte, men det blev lite sorgligt för mig mot slutet då jag insåg att det var min näst sista, någonsin. Jag känner fortfarande att jag inte gjort min plikt till fullo, att jag inte varje dag sökt inspiration för var vi bör arbeta och vad vi bör göra, även om det blir bättre hela tiden.

”You worry about the sacrifice, and let the Lord worry about the increase” (Svenska ungefär: Bekymra dig du för offret [som du gör], och låt Herren lösa tillväxten/resultatet).

Efter lunch undervisade president Hoyt om ungdomar som går på mission utan att bli missionärer. Min näsa började blöda, spenderade nog 20 minuter inne på toaletten.

Efter konferensen och disken åkte vi för att knacka dörr. Först stannade vi i Kivenlahti och det ösregnade. Vi gick till mannen vi mötte på gatan för några dagar sedan, men han var inte hemma. Det var däremot hans fru, och hon var då inte intresserad av några samtal med oss. Vi knackade dörr en stund, sedan gick vi förbi Conovers innan vi åkte hem. På gatan mötte vi en kille som kom från volleybollplanen, han bjöd in oss att komma och spela i sommar.