Morgonen började med en undervisning av Riitta, hemma hos Tapola. Riitta är halvvägs igenom Alma nu (dvs ungefär läst halva Mormons Bok). Hon vill läsa hela boken innan hon bestämmer sig för någonting, så vi kan mest bara stötta henne i läsningen. Jag hoppas innerligt att hennes intresse inte skall svalna liksom Jukkas, han var ju väldigt intresserad ett bra tag. Dock är jag rädd att jag inte kommer få vara med och undervisa Riitta, hon skall till sommarstugan och kommer kanske inte hem förrän augusti, då är ju jag hemma i Sverige igen.
Vi kollade några ”comebacks” resten av förmiddagen, sedan bestämde vi oss för att göra lite ”secret service” (hemligt tjänande) genom att städa hos de andra missionärerna.
Efter det skulle vi plocka upp systermissionärerna så att de kunde komma och undervisa Virpi (ensamstående kvinnor brukar vi ju ta hjälp av/skicka systrarna till, liksom de gör med ensamstående män i sitt område). De hade bett oss komma tidigare för att ge en av dem en välsignelse. En av hennes vänner där hemma hade gått bort och hon var naturligtvis mycket ledsen för det. ”Han var så god… ingen såg det för han hade… problem…” berättade hon. ”Han undrade alltid varför vi var hans vänner… han hade ett så gott hjärta” fortsatte hon. Det är svårt när en systermissionär har sorg för man känner sig ganska hjälplös. Instinktivt vill man lägga armen om henne eller krama om henne, men det får man givetvis inte med missionärsreglerna. Vi gav henne iaf. en välsignelse.
Sedan följde de med oss till Virpi, men hon gav tyvärr tillbaka boken. Vi var i systrarnas område och kontaktade (bytte tjänster lite där), och vi hade inte haft något framgångsrikt på hela dagen. Jag hade en bön i mitt hjärta att jag skulle kunna vara till nytta under dagen, åtminstone på något sätt. Kort därefter kom en kvinna förbi och vi pratade en liten stund. Jag fick möjlighet att vittna för henne om Guds kärlek. Jag tror det var svar på min bön. På kvällen fick vi följa med systrarna på en middag de hade hemma hos medlemmar (vi stal Black’s plats). Jag hade ett andligt budskap från Joh 14-15 ang. när Kristus ger apostlarna tröst inför att han skall lämna dem. Något som gör extra starkt intryck på mig är orden ”ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er” då det är extra tillämpbart när man är missionär.