Så var vi i Oulu igen… avkopplande tågresa, och nu var det fullt liv i Oulu-missionärernas lägenhet, de bodde som bekant i en två-rummare på åttonde våningen, och nu var här inte mindre än 12 missionärer. De hade en tävling där de skulle se vem som kunde äta mest av godiset ”oatmeal haystacks” ihop med glass. Oatmeal haystacks, även känt under namnet ”monkey-poo” är havregryn, fett, en massa socker och ganska mycket kakao. Det äts alltså ihop med glass. Jag avstod, och det gjorde ett par andra också.

”-Så du skippar också delikatessen?”

”-Ja, det känns ganska onödigt. Men de verkar ju ha kul…”

”-Ja… var kommer du ifrån?”

”-Salt Lake.”

”-Aha.” Jag nickade, och tänkte väl ungefär att ”ja ja, en i mängden” och det verkade som att äldste West såg det för han fortsatte

”-Det är inte som du tror.”

”-Hur menar du? Vad tror jag?”

”-Att jag föddes i en mormonfamilj, har 8 syskon, att mina äldre bröder gått på mission och att mina systrar gifte sig i templet”

Jag tittade tyst på honom i några sekunder. Allt det där hade jag inte hunnit tänka, men nog hade jag stoppat in honom i facket för ”mormonfamilj, ”born and raised” och det gillade han visst inte.

”-Jag blev medlem i kyrkan när jag var 16 år.” Han överraskar… Så vi hade något gemensamt, spännande.

”-Jag med… eller, 15 var jag faktiskt” svarade jag.

”-Det är kanske inte så ovanligt där du kommer ifrån, var det Sverige?”

”-Ja.”

Vårt samtal avbröts av ett kuddkrig som stapplade sig in mellan oss. Äldste West gav sig in i leken, och jag flyttade mig till rummet bredvid och fortsatte att läsa.