Söndag. På lektionstimmen hade Äldste Smith och Esa Komulainen en lektion om kiasmer. Att skriva i kiasm var vanligt förekommande i forntida hebreiska (och förekommer fortfarande vad jag förstår). Det går ut på att när man har kommit till kärnan i det man vill ha sagt så säger man allt i omvänd ordning. Det är att jämföra med västerländsk diktform, ett annat, mer konstnärligt sätt att uttrycka någonting. Om man tänker sig en disposition över innehållet i ex. Alma 36 så går kiasmen så här:

• vers 1
  • vers 2
    • vers 3
      • verserna 4-5
        • vers 6
          • vers 10
            • vers 14
              • vers 16
                • vers 17
                • vers 18
              • verserna 19-21
            • vers 22
          • vers 23
        • vers 24
      • vers 26
    • vers 27
  • verserna 28-29
• vers 30

Efter kyrkan följde vi med familjen Kovanen hem till Otanmäki. Vi åt middag och spelade ett pictionary-liknande spel. Jag är förvånad över hur mycket jag förstår när de pratar med varandra, jag får sällan ut detaljerna, men jag förstår sammanhanget, jag förstår vad de pratar om. Jag har ju ansträngt mig mer och mer med SYL också (Speak Your Language, dvs. att prata finska med Äldste Smith).

När vi kom tillbaka till Kajaani på kvällen skriftade vi tills lägenhetsbyggnaderna låstes för kvällen (20:00), det blev ungefär en timme. Inget intressant hände. Vi gick till kyrklokalen och såg en av filmerna från kyrkans undervisningsmaterial. Jag förstod nästan allt av textningen, men jag hörde ju engelskan i bakgrunden, det underlättar förståss.