Bortsett från lite hosta så är vi inte sjuka längre! Jag var deckad i en hel vecka, fantastiskt… så vi var i kyrkan idag, och efter kyrkan blev vi hembjudna av Mirja Kokkonen. Vi satt och pratade med Ari i vardagsrummet medan Mirja gjorde färdigt maten. Det är så det brukar gå till, men idag hade vi en ovanligt bra diskussion med honom.

Först pratade vi lite allmänt om vilken nytta vi kan ha av Den Helige Andens gåva. När vi märkte att han var i en ovanligt intresserad stämning idag fortsatte vi med att prata lite allvar med honom rörande dop, den port vi alla måste gå igenom innan vi kan få Den Helige Andens gåva¹Den Helige Anden är den person i Gudomen som har till uppgift att vittna om Fadern och Sonen, och att uppenbara all sanning. Den Helige Andens kraft kan komma över vem som helst, och påverka vem som helst, det är till exempel genom den kraften vi kan få ett vittnesbörd om Mormons bok, veta själva att den är sann. Den Helige Andens gåva är löftet om att Den Helige Anden alltid skall vara hos oss så länge vi inte driver bort honom genom våra synder. Han kan besöka och påverka vem som helst, men Den Helige Andens gåva är löftet att alltid ha honom med oss som en ledsagare och tröstare. Frälsaren talade om honom som ”tröstaren” eller ”hjälparen” (Joh 14-16). Först efter Jesu dop sänkte sig Den Helige Anden över honom (likt en duva, Matt 3:16). Först när de tidiga kristna (eller ”heliga” som de kallade sig på den tiden) hade blivit döpta lade apostlarna sina händer på deras huvud och gav dem Den Helige Anden som gåva.. Till en början uttryckte Ari en uppriktig önskan att döpa sig, men han sade att han har mycket att omvända sig från innan det kan hända.

Jag tror tyvärr det handlar om att han vill känna sig näst intill ”fullkomlig” innan han kan tänka sig att bli medlem. Medlemskap i kyrkan är ju inte ”titta vad bra jag är” utan snarare ”titta vad jag försöker bli”, någon uttryckte det väldigt bra när de sade ”kyrkan är inte ett museum för de heliga utan ett sjukhus för de oheliga”, det är här vi samlas för att hjälpa varandra i vår strävan att bli mera Kristuslika. Kyrkans medlemmar har alla möjliga svagheter och problem, precis som människor i allmänhet.

Under diskussionen med Ari kom vi in på ganska djupa grejer. Jag skall inte skriva ner detaljerna, men det var längs dessa linjer: Katter får kattungar, och kattungar blir katter, och en dag växer de upp och får egna kattungar. Diskussionen motiverade honom verkligen att ta skrifterna och läsa, han bad till och med om ett ”luke tehtävä” (läxa, eller uppgift att läsa någonstans till nästa gång vi kommer). Jag hoppas den här nya kunskapen kan hjälpa honom och ge honom motivation och tro att ändra sitt liv, att mera medvetet börja följa Frälsaren. Om den inte gör det, då är kunskapen värdelös för honom, liksom för alla som inte tar Den Helige Andens maningar på allvar.