På morgonen kontaktade vi på gatorna, och efter lunch åkte vi ut till Otanmäki. Sist vi var där ute slängde vi in inbjudningskort i brevinkast, små kort med kort info. om kyrkan, och en dag då vi skulle vara i området och knacka på, så att folk kan förbereda sig om de skulle vara intresserade, så vet de när vi kommer nästa gång.
Det gav inte så mycket, en diskussion med en full man, men det brukar ju sällan vara givande. På vägen hem tittade vi förbi hos familjen Kovanen. Fick macka av Raimo, sedan tog vi bussen in till stan och fortsatte jobba lite där. På bussen studerade vi missionary guide några sidor. Det handlade om dop, och att i största allmänhet inte tillåta ursäkter i sitt sinne, att inte bortförklara för sig själv varför man saknar större framgång, utan bara ha tro på att den skall komma.
Inne i stan ikväll hade jag en bra upplevelse. Vid en dörr vi knackade på kände jag anden väldigt starkt innan vi ens börjat prata med kvinnan. Jag inledde
”-Vi representerar Jesus Kristus, och han har sänt oss hit idag med ett budskap om en profet som han har kallat i vår tid.” Hon såg intresserad ut, och jag fortsatte att berätta om Joseph Smith (utan att fråga henne om hon hade tid, som vi alltid tidigare gjort här i Kajaani…), och när jag var färdig med att berätta om Joseph Smith gjorde jag en paus för att ge henne tillfället att tacka nej på ett artigt sätt genom att säga ”detta är vad vårt budskap handlar om, har du en stund?”
Hon svarade ”Jag är lutheran” vilket ju var varken jag eller nej på min fråga, så jag fortsatte ”Så bra, vi delar din tro på Jesus som Guds son och världens frälsare. På grund av din tro så tror jag att vårt budskap skulle vara värdefullt för dig.” Jag fortsatte med att berätta om Mormons bok, hur den är ännu ett testamente om Jesus och hans gudomlighet, och hur den också är ett vittne om att Joseph Smith som grundade den här kyrkan var kallad av Gud. Jag berättade lite kort om de tre platser i boken som vi markerat, som vi alltid rekommenderar folk att börja läsa, och så sträckte jag fram boken (utan att fråga om hon ville ha den, som vi ofta gjort här i Kajaani…) och frågade
”Vill du läsa de här tre markerade platserna och sedan själv be och fråga Gud om boken är sann?”
Det sade hon att hon skulle. Det kändes jättebra, en av de starkare upplevelserna jag haft under min mission. Vi frågade också om vi kunde komma tillbaka i nästa vecka och se om hon har några frågor om det hon läst eller vill att vi berättar mer, och det gick så bra sade hon.
På vägen hem mötte vi samma unge man som vi stött på för någon vecka sedan, Salo Kostet tror jag han hette. Han hade varit lite intresserad och sade att vi gärna fick komma förbi. Han bor i huset bredvid vårt. Vi försökte tidigare i veckan, men han var inte hemma. Han trodde vi glömt bort honom… hehe, vi glömmer aldrig någon som säger att de är intresserade OCH ger oss en adress =) vi bestämde en tid med honom på onsdag kväll.