Vi hade en bra morgon, vi undervisade en äldre man, och vi träffade syster Östman. När vi knackade dörr i byggnaden bredvid vår egen hände dock något halvbra. Vi hade ett bra samtal med en kvinna som verkade intresserad, men plötsligt öppnas dörren bakom oss och en äldre kvinna börjar tala till oss på engelska. Hon var mycket stridslysten, och snart kom det fram att Mark, den amerikanska lutherska prästen som vi stött på nere på gatan, var hennes son. Hon avslöjade också för att att den dagen vi kom hit, och städade ut vår lägenhet, och slängde alla gamla broschyrer från 70-talet, då hade Mark hittat det i containern där nere och tagit med sig en del upp. Jag antar att det är ett sätt att lära sig om andra kyrkor…

Den kvinnan vi pratade med först stod med öppen dörr och lyssnade medan den här stridslystna människan stod och öste negativa grejer över oss, helt påhittade saker osv. Då och då flikade hon in något till sin granne, gjorde någon förklaring på finska om det hon sagt till oss etc. Men när hon slutligen var färdig med sin utläggning, och stängde sin dörr, fick vi byta några ord ostört med den första kvinnan igen. Hon berättade då för oss att hon tycker om ”mormonkyrkan” och att hon tycker att Lutherska kyrkan är ”torr” med exakt det ordet.

Vi fick mat hemma hos Byggmästars, och min kamrat hade ett budskap om hur hemmet kan vara det näst heligaste här på jorden efter templet. Han läste L&F88:118-126, som handlar om förberedelser för tjänst i templet i kyrkans tidiga historia, i Ohio, och han pratade om hur råden kan anpassas till vårt eget hem. Här är några rader av verserna:

 

Organisera er, förbered allt som behövs och upprätta ett hus, ja, ett hus för bön, ett hus för fasta, ett hus för tro, ett hus för lärdom, ett hus för härlighet, ett ordningens hus, ett Guds hus,

Se till att ni älskar varandra. Upphör att vara giriga. Lär er att ge till varandra som evangeliet kräver.

Upphör att vara lata. Upphör att vara orena. Upphör att finna fel med varandra. Upphör att sova längre än nödvändigt. Gå till sängs tidigt så att ni inte blir trötta. Stig upp tidigt så att era kroppar och era sinnen kan bli styrkta.

Och framför allt: Klä er med kärlekens band, som med en mantel som är fullkomlighetens och fridens band.

Be alltid tills jag kommer, så att ni inte tröttnar. Se och ge akt, jag kommer snart och tar er till mig. Amen.

Vår bekanta pastor, ”Broder Jakob”, hade en predikan i parken utanför vår lägenhet ikväll. De hade någon frikyrkligt event där, med scen och rockmusik och hela köret. Mellan predikningarna spelade de med trummor och elgitarr, och ett gäng tjejer körde showdance på scen i förvånansvärt avslöjande kläder.

Jakobs bredikan gick ut på att det bara är att säga ”Ja till Jesus”, att det inte spelar någon som helst roll om man så blivit döpt och konfirmerad ett tjugotal gånger. Allt som krävs är att man säger ”Ja, jag väljer dig Jesus”. Efteråt kom hans vänner fram till oss och frågade ”Så vad tyckte ni?” Jag sade att jag inte gillade musiken som de spelade mellan varven.

En av kompisarna hade vi träffat tidigare vid en liknande tillställning, och den gången hade jag frågat honom efteråt hur det hade varit. Han svarade då att ”Vi sjöng, det var dans och ja, den Helige Anden var där så det var bra”. Jag var lite nyfiken på om det var det här han menade med ”sång, dans och den Helige Anden” förra gången, så jag frågade honom nu:

”-Kände du den Helige Anden under musiken här idag också?”

Han var en aning tveksam med sitt svar, sedan sade han

”-Ja, det var kristna band… så… ja det var bra”

En riktig ”testimonybuilder” det här ikväll…

Efter en stund kom broder Jakob fram, han sprang mot oss och slog mig med sin bibel på skämt. Hans vänner stod kvar bakom och nu blev det intressant.

”-Hörde ni min predikan?”

”-Ja då”

”-Så vill ni bli frälsta än?” Han och hans vänner log.

”-Varför tror du att vi inte redan är det, du säger ju själv att allt som krävs är att ha tro på Kristus, och vi tror på Honom” sade jag samtidigt som jag pekade på namnbrickan, där Hans namn står med störst bokstäver.”

Jakob var tyst en sekund, sedan kom han med:

”-Men ni tror ju inte på honom som han är i bibeln.” Sedan tillade han ”Ni sätter ju Mormons Bok över Bibeln… man kan inte sätta något över bibeln.”

”-Vi sätter inte alls Mormons bok över bibeln, vi sätter den sida vid sida med bibeln, precis som profetian i Hesekiel.”

Nu blev det visst lite jobbigt för han fick brottom iväg, först gick han och pratade med några i en bil, och sedan ursäktade han sig och sade att han hade brottom till ett bönemöte. Ett möte som hans vänner också skulle på, men de hade inte brottom… ingen av dem sade något, de var nog lite förvånade över Jakobs plötsliga reträtt, och en av dem sade efter en liten stund av obekväm tystnad ”men vi kanske också skall dra oss mot bönemötet då, men det var kul att ni kom”.

Jag ser fram emot den dag då vi kan ha en ordentlig diskussion med Jakob, en som han inte springer iväg ifrån.

Vi reflekterade över dagens erfarenheter och konstaterade, apropå Mark och containerhistorien, att ”One mans trash, another man’s treasure”.