Söndag igen. En särskild sak hände ikväll – jag har som bekant varit lite nere över språket, min grenspresident, President Christensen, har märkt det, och idag undrade han om jag ville ha en välsignelse. Det ville jag. Jag, min kamrat och grenspresidentskapet ¹Varje liten församling (gren) i MTC har ett presidentskap, tre ledare som bor i närheten av MTC och har som sin kallelse/uppgift i kyrkan att verka som andlig ledare för ett antal missionärer. De är ofta pensionärer, våra var det iaf. utom kanske Sowell. (Broder Christensen, Sowell och Carter) gick in i ett rum. Christensen frågade mig om mitt fullständiga namn, medan han lade händerna på mitt huvud. Han försökte uttalade det några gånger, men fastnade hela tiden på mellannamnet som tydligen var för svår svenska, det gick bara inte. Slutligen nöjde han sig med att tilltala mig med efternamn och gav mig en välsignelse att jag kommer att lära mig det Finska språket, och sedan tillade han ”när du är redo kommer du att välsignas med alla de rättfärdiga önskningar som ditt hjärta bär på.” De där orden betydde mycket för mig, ”när jag är redo.” När vi gick därifrån klappade min kamrat mig i ryggen och sade, som han alltid säger, ”You’ll be alright.” (ungefär ”det ordnar sig” på svenska). Hans standardkommentar, han använde den minst 10 gånger om dagen, men han menade det också, han var oerhört positivt inställd till det mesta.