Jag läste från boken ”Trosartiklarna” idag (James E Talmage), ang. dop och Johannes 3:5

”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike”

Den traditionella tolkningen av vad som undervisas här är att en människa måste döpas (med vatten) och ta emot den Helige Andens gåva innan hon kan träda in i Guds närhet.

Jag fick en tanke kring det idag, inte att Kristus skulle ha menat något annat än ovanstående när han sade det, men här är min egen tanke:
Att födas av vatten = att födas till jorden, att få en fysisk kropp.
Att födas av ande = att låda Anden regera över kroppen. Se vidare Galaterbrevet 5, ex verserna 16, 22 och 23:

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Andens frukt … är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning…

Nåväl, sommaren kom den 1 juli och idag kom vintern. Så kändes det i alla fall då vi efter en kort tids dörrknackning stötte på Raine (som jag och Äldste Phelps lärde känna lite grand för en tid sedan). Vi stod nämligen i hans trädgård och hade någon timmes samtal, han lyssnade intresserat, men i lsutet sade han rakt ut att han var för lat för att läsa i Mormons bok, eller någon annan bok heller för den delen. Vi gav honom adressen till ett par av kyrkans hemsidor där han kunde läsa mer. Jag kände den Helige Anden starkt ikväll, och jag hoppas att Raine gjorde det också, men mest av allt hoppas jag att min kamrat kände sig upplyft av samtalet. Han har varit lite nere på sistone och jag vet inte riktigt vart jag har honom, men det kändes skönt att höra honom bära vittnesbörd¹Att ”bära vittnesbörd om” innebär, på vårt ibland underliga kyrkspråk, att man berättar för någon att man vet … eller berättar orsaken till att man vet … . Där … alltså är någon sanning eller princip i evangeliet, ex. kan jag bära vittnesbörd om att Jesus är vår frälsare, att han förlåter synder, att han har en profet på jorden i vår tid etc. idag då vi stod och undervisade. Efter det samtalet skyndade vi hem och satte på mössor och tjocka vinterhandskar. Som sagt, vintern är redan här…

Då vi knackade dörr idag kände jag en sådan underlig känsla av glädje, jag blev uppbyggd vid varje dörr där jag glatt bar vittne om evangeliet. Det måste ske genom lycka, hur kan ett glädjebudskap vara trovärdigt om bärarna av budskapet inte är genuint glada? Lycka kan inte fejkas, lika lite som kärlek kan det. Människor känner.

Jag fick förresten brev från Stina idag, hon hade träffat Ami Kemppainen på Fest i Nord²Fest i Nord är en aktivitet som kyrkan anordnar där ungdomar 18-30 år gamla träffas under några dagar, som ett läger. Det är sport och aktiviteter på dagarna (man kan välja bland roliga, kunskapsinriktade och andliga, ”smörgåsbord-style”), och dans på kvällarna. och berättat att hon hade vänner på mission i Finland. Han var ju en av mina lärare i MTC, och han frågade om det var mig hon kände. ”I really liked him” hade han sagt. Det gjorde mig glad att höra det, jag tyckte verkligen om honom också.