Vi hade en bra dag i kyrkan, skriver mer om det senare. Vi var i Larsmo hos Klas och Heidi och åt väldigt god mat. Marit och Saso hälsade också på en stund. Efter det åkte vi runt i stan och kollade några ”comebacks”, slutligen kom vi till mässo-området, och vår potentiellt ”golden”-familj släppte in oss på en gång. Vi blev visade in i köket, där en bok med texten ”The Word” (alltså ”Ordet”, dvs. Bibeln eller Kristus) låg framme. De är Kristna, inget ovanligt i denna stad. Samtalet tog fart på en gång, och då vi frågade om de ville inleda med en bön sade mannen att ”nej, eftersom vi inte tror på samma sak. Vi kan prata först” så det gjorde vi. Och de hade en specifik fråga som de gick rakt på: ”-Ni tror att människor kan bli Gudar eller hur? Och att Gud en gång varit en människa?” Min kamrat började undervisa, han tog i princip över hela lektionen och var så fylld av den Helige Anden, det var riktigt härligt att se, och medan han undervisade bad jag att vi skulle få ha Anden med oss. Han förklarade att ja, Guds avsikt är att vi skall bli mera lika honom, men ingen i vår kyrka tror att någon människa kommer i närheten av det i detta liv. Dock är vi Guds barn enligt de heliga skrifterna, och han har helt säkert valt att kalla oss barn och sig själv för far av en avsikt. Vidare är det känt att profeten Joseph Smith, den förste profeten i vår tid, vid en predikan sade att ett av himlens mysterium är detta ”Som Gud är kan människan bli, och som människan är, sån var Gud en gång”. Kyrkans lära går inte in mycket mera i detalj på det ämnet, så det gör heller inte vi missionärer.

Om det är så att vi människor skall bli som Gud en dag, måste vi ändå först fokusera på det som är vårt mål i jordelivet – att få komma tillbaka till Gud efter det här livet, att bli renade från synd genom Jesus, Frälsaren. Och så började han undervisa om de hinder som ligger i vägen för oss – fysisk och andlig död – och de steg vi måste ta i detta liv för att bli frälsta från våra egna synder och värdiga att återvända till vår Fader i Himmelen – Tro, omvändelse, dop och handpåläggning för den helige andens gåva. Jag gjorde inlägg med kommentarer då och då men han tog hand om det mesta jobbet. Jag fick ta över när vi kom till att undervisa om Joseph Smith och Mormons bok. Mannen var fast beslutad att Mormons bok inte kunde vara av något värde, kvinnan var dock lite mera av en sökare. Hon hade blivit kristen för bara ett par år sedan, och förra gången missionärerna var hemma här var allt kring kristendomen så nytt för henne så hon sade att då kunde hon inte ta in något av det, därför hade hon inte uppriktigt bett och frågat Gud om saken. Nu ville hon dock ge det ett nytt försök, hon tog emot boken och skulle läsa och be om det.

En av godbitarna från min kamrats undervisning var det här stycket. Gud har alltid kallat profeter på jorden för att undervisa sina barn. Vad vi har i Bibeln är en ganska bra samling av världens historia i en viss region, sett från Guds synvinkel, eller en uppteckning över Guds handlande gentemot sitt förbundsfolk Israel. Varför slutade Bibeln där den gjorde? Någonting hände – det fanns inte längre någon på jorden som kunde leda Guds verk med myndighet, apostlarna och prefeterna hade, som alltid, blivit dödade, och uppenbarelse från Gud upphörde för en tid. Därför ”slutade” bibeln. Det står ingenstans att det som finns inom bibelns pärmar är allt människan ”behöver” i andlig näring eller vägledning.
Och det enda som hänt i modern tid är att Gud åter har kallat profeter i världen som kan ta emot hans uppenbarelser, och med myndighet från honom leda hans verk på jorden. Det är inte konstigare än så. Det blev så tydligt framställt då min kamrat talade om att Bibeln ”slutade”, och att det inte var Guds önskan att den skulle ”sluta” men människorna var för onda för att ta emot hans sändebud profeterna.

Tråkigt att jag inte får komma tillbaka till dem och undervisa mera, eller se hur det går när hon läser vidare i Mormons bok och ber till Gud om det.

Nu skall jag komma till att berätta om hur det var i kyrkan. Efter sakramentet gick jag upp bland de första på vittnesbördsmötet och tackade för min tid i Jakobstad, för all deras stöttning osv. jag nämnde också om att missionärsarbete inte handlar så mycket om kunskap och färdighet som det handlar om vilja och kärlek. En av de andra medlemmarna återberättade en kort historia från President Hinckley då han satt på sitt kontor och funderade över ett problem. Han tittade på en tavla som han har med ett porträtt av Brigham Young, och tänkte frågan ”Brigham, vad skulle du ha gjort”, varpå han tyckte sig höra svaret ”Jag hade nog med egna problem under min tid som ledare och president för kyrkan, det här är din vakt” (”This is your watch”). Så är det även med oss, detta är vår vakt, vår timme att slå vakt om rättfärdighet, om ärlighet, heder och moral i världen.