Jag skall börja med en sak som hände mig igår som jag glömde skriva om, jag talade med någon på gatan om meningen med livet, och det var som att jag plötsligt hade en större förståelse för Kristi mission. Jag har hela tiden förstått principen om försoningen med mitt huvud, att Kristus gjort det möjligt för oss att återvända till Faderns närhet rena och värdiga, men kanske jag inte förstått det så mycket med mitt hjärta. De sista dagarna har jag haft särskilda upplevelser och känslor kring ämnet Kristi offer, lidande och död. Min tacksamhet har växt mycket. Det har gjort att jag spenderar mera tid på den punkten om Kristus då jag berättar om frälsningsplanen¹Frälsningsplanen är benämningen på kyrkans lära kring 1) var vi människor kommer ifrån, 2) varför vi är på jorden och 3) vart vi går efter detta liv för människor.

Nu skall jag berätta att den här dagen började ganska dåligt, jag hade precis stoppat i ett par brödskivor i rosten och satt mig för att fylla i lite statistik för distriktet då jag ser min kamrat flyga upp från sin stol och rusa iväg mot köket med något väldigt allvarligt eller chockartat i blicken. Jag satte efter, och mycket riktigt fanns det en orsak – upp från brödrosten slog lågor ca en halv meter höga. Han tog upp den, satte ner den i diskhon och sträckte sig efter kranen, jag hann precis rycka kontakten ur väggen innan han badade rosten i vatten. Hela lägenheten fylldes av rök, vi öppnade fönster och dörrar och plockade ner brandvarnaren. Det där kunde ha gått illa om min kamrat inte suttit så han såg det… jag kommer aldrig mer ta ögonen från en aktiv brödrost. Aldrig. De var inte nere särskilt länge så glödtråden måste ha kommit emot brödet eller något… Vi gjorde oss av med brödrosten illa kvickt, och istället för att köpa en ny så köpte vi en smörgåsgrill, kändes säkrare just nu. Nu på kvällen luktar köket fortfarande ganska illa, trots att vi vädrat ut hela dagen, och lägenheten är inte större än kanske 30kvm. Vi var ju på språng till Karleby/Kokkola för att spela innebandy, och det var inte förrän vi kom dit och bytte om till gympakläder som vi insåg att de kläder vi haft på oss under brandsläckningen luktade väldigt illa. Vi var alltså i Karleby över dagen och jag arbetade först med Äldste Kerkmann, sedan med Äldste Steele. Vi undervisade en ung man i vår ålder som verkade mycket uppriktig och intresserad. I eftermiddags inledde jag också min fasta, jag ber extra mycket för att min bror skall finna en vän i kyrkan så att han inte skall tappa sin tro bara pga. att den sociala biten är fattig i vår hemmagren, jag ber att han skall få ett starkt vittnesbörd.