Idag var som en extra förberedelsedag, vi var på distriktsmöte på morgonen, efter det åkte vi ut till Veikkola för att besöka skolan där en av medlemmarna arbetar. Mycket god omväxling från det vanliga arbetet, och kul att vara med ungdomar. Vi började med nionde-klassare. Jag fick flashbacks från min egen skola då jag gick i nian. En intressant sak jag noterade: I varje klass verkar det finnas vissa roller som alltid innehas av någon. Det finns alltid den där coola killen som får alla att skratta. Det finns alltid ett par tjejer som är alldeles översminkade. Det finns några som aldrig säger något, och andra som pratar nästan hela tiden. Det finns killen som klär sig udda och sitter längst bak, spelar tuff och hård medan han egentligen inte är det.
Vi fick äta med dem i skolbespisningen, det förde mig också tillbaka till minnen…
Efter skoldagen följde vi med vår medlem hem på middag. Hon hade sin dotter där på besök också, som annars bor i Helsingfors. Jag vet inte hur mycket hon känner till om missionärer men hon var intresserad av oss och det vi gör. Hon lyssnade uppmärksamt då vi hade vårt andliga budskap (förutom en liten distraktion från pappan, en sådan brukar komma då man har ett budskap och den Helige Anden börjar kännas). Vi planerade att prata om föruttillvaron1Vårt ord för den del av en människas liv som utspelade sig innan hon föddes till jorden. Vi har alla bott hos Gud, är hans barn i anden och kände honom redan innan vi kom hit till jorden. Den delen av vårt liv kallar vi för ”föruttillvaron”. i vårt budskap. Då vi kom in och jag såg läget, att det fanns en ung person där som inte var medlem i kyrkan, funderade jag över om vi kanske skulle prata om något annat under vårt budskap, men det kändes bra med föruttillvaron. Dessutom kunde jag då bära vittnesbörd mera kraftfullt eftersom det är ett av ämnena som gav mig ett vittnesbörd då jag själv undersökte kyrkan då jag var 15 år. När Äldste Wooley var klar med undervisningen hoppade jag in och vittnade, och det kändes starkt. Alla tre tittade och lyssnade på mig uppmärksamt. Jag talade om hur vi alla har en mening med vårt liv, och hur vi kan återvända till Gud efter detta liv, med en god rapport om att ha genomfört vår uppgift.
Johanna bad att få se skriftstället (vi hade läst från Jeremia 1:5) och verkade intresserad. På kvällen skulle vi ha haft engelska-undervisning i kapellet (eller amerikanerna skulle, jag hade väl inte någon huvudroll i det precis). Det kom dock inga elever idag (Familjen Saine brukar oftast vara där).
Vi knackade dörr lite istället, men inga större resultat. Jag fick dock en telefonrapport från Äldsterna i Jakobstad på kvällen, det var kul.