Idag hade vi utbyten, jag var med Äldste Wuergler, och under vår middagsbjudning slog det mig att jag varit i Finland i ett år exakt. Under morgonen talade han om L&F 130-20-21, att vi erhåller från Herren enligt vårt hjärtas önskningar, men att Herren har ställt vissa krav, vi måste ”gå in genom porten”. Han berättade också om något som äldste Ballard1Äldste Ballard är en av de tolv apostlarna i kyrkan idag, en av dem som alltid håller tal vid kyrkans globala halvårskonferens, eller ”generalkonferens” som vi kallar det, general som i engleskans ”general” alltså svenska ”allmän” sagt under generalkonferensen ”om människor säger att de inte är intresserade, lämna dem i fred”. Han bad dessutom å kyrkans vägnar om ursäkt om någon blivit stött av en missionärs beteende.
Då slog det mig att man aldrig som missionär får någon formell träning i hur man kontaktar eller hur man knackar dörr. Man tar väl oftast efter sin tränare (sin första kamrat) med lite inflytande här och där från missionärer som man går på utbyten med över en dag.
Det kanske också är en indikation på att det inte är där vi skall lägga fokus. Som Äldste Ballard (påstås ha) sagt, säger de att de inte är intresserade, varför kämpa på? Kan det vara så att det genom vissa missionärer har smugit sig in försäljartaktik, som vi andra då som inte är försäljare, har känt oss nödgade att ta efter? Skylten som Äldste Smith hängde upp vid min säng kommer åter till minnes: ”Om du strävar efter att vara någon annan så kan du aldrig bli ditt bästa jag”.
Vid elva-tiden var vi hos en äldre medlem och läste Mormons bok tillsammans med henne, det är en stående grej de andra Espoo-misisonärerna har en dag i veckan. Vi läste de sista kapitlen i Ethers bok, och det var verkligen som att historien kom till liv för mig. Jag kunde uppleva och känna den dystra, smärtsamma, otäcka atmosfären där, och vilken sorg Ether måste ha känt.
Lite senare på dagen hade vi ett möte med deras undersökare Karina. Han hade ett upplägg förberett där vi logiskt skulle gå igenom vad det innebär att Jesu Kristi Kyrka är ”den enda sanna kyrkan” men jag upptäckte snart att det mest blev bashing2Vårt ord för då man mest slänger skriftställen fram och tillbaka och försöker bevisa sin poäng för den andra, en atmosfär som inte leder till något gott för någon part och säkerligen inte bjuder in Herrens ande så att det blir en uppbyggande stund. av det hela, och medlemmen som vi hade med oss gjorde inte alls saken bättre, snarare eggade på tvisten. Jag viskade till Äldste Wuergler att ”jag kan inte känna anden3Ofta säger vi bara slarvigt ”anden”, att ”känna anden” i kyrkan, då vi pratar om den Helige Anden här just nu” och han höll med mig om att någonting behövde ändras. Så han bytte taktik och vi bar istället våra vittnesbörd. Resten av kvällen knackade vi dörr utan vidare framgång.