Dockor i Guds händer?

Intressant dag (ja emellanåt så…). Först var jag i kapellet med Äldste Wuergler, en av missionärerna från Espoo första församling (vi är i den andra). Han hjälpte äldste Conover med datorn inför rymd-presentationen i Haaga på söndag ikväll. Sedan åkte vi ut och knackade lite dörrar. Efter en stund kom vi in hos en familj som var Kristna. Vi började vår presentation, och när vi började berätta om en profet i modern tid (Joseph Smith) började de skruva på sig, det gick sedan i princip nedför därifrån. De hävdade bestämt att tro och frälsning är en gåva från Gud, och ingenting vi kan påverka. Ungefär som att vi är dockor i Guds händer här på jorden, och allt är förutbestämt. När vi gick därifrån hade vi båda lärt oss någonting. Han kände att han hade en lång väg kvar att gå beträffande språket, och jag kände att vi borde ha avrundat diskussionen mycket tidigare då de uppenbart inte var intresserade av att höra vårt budskap utan snarare berätta för oss hur fel vi hade. Det är många som har den uppfattningen och det är helt okej, men det är inget jag vill spendera min tid med att lyssna på. Om de vill resa över till mitt land på egen tid och bekostnad så kan de få dela sitt budskap med mig men nu är jag här, och har en annan mission att fylla än att undervisas i deras läror.

På kvällen fick vi middag hemma hos familjen Rajala. Vi hade ett andligt budskap, jag fick berätta om min väg till tro, eller till att jag blev medlem i kyrkan, en tro har jag alltid haft. Någons omvändelsehistoria är ju alltid ett vittnesbörd i sig.

Under kvällen kände jag att jag vill stärka mitt vittnesbörd genom att läsa bibeln mera.