Mycket hände idag trots att det är dagen innan jul. Jag var med Wensel och knackade dörr efter vårt distriktsmöte. Vi började i Iivisniemi, och mötte en irakisk man. En kort stund efter det, fortfarande i samma område, mötte vi en ung kvinna, ungefär i vår ålder. Hon lyssnade intresserat på hela min presentation, och ville veta mer. Jag berättade vidare om Mormons Bok, om Joseph Smith och hur boken kom fram och översattes från forntida språk mm.

Jag var så glad att vi tycktes få en ny undersökare, tills hon berättade att ”jag är på besök hos min mamma, jag bor själv borta i östra delen av Espoo. Wensel sken upp – det innebar alltså att hon skulle bli hans undersökare. Jag är givetvis lika glad ändå att hon är intresserad, men jag hoppas jag får vara med och undervisa henne lite.

Hon frågade själv var vår kyrka fanns, och om hon fick komma dit. Det går oftast till så att VI bjuder in DEM. Så, något av vad vi kallar en ”golden investigator” – någon som är genuint intresserad, med ett eget driv. Inte bara lite svalt nyfiken där vi måste ”dra” dem. Hon hade knappt hört kyrkans namn tidigare. Lika ovetande som jag var innan missionärerna kom hem till oss för ca 5 år sedan.

Hon hade en enda fråga på det jag berättade om vid dörren, det var ”Var fick Mormons Bok sitt namn från?” Jag berättade att det var en av de sista profeterna som skrev i den, hans namn var Mormon (uttalas [Mårrmån] inte [Mormoon] som öknamnet är i Sverige) och han sammanfattade ca 1000 år av sin nations historia, från det att de lämnade Jerusalem, for över till Amerikanska kontinenten och där förökade sig och till slut låg i inbördeskrig till nära utrotning.

När vi skakade hand och sade hejdå kändes det som att blicken jag fick innehöll ett budskap. Jag hoppas det är vårt budskap hon är intresserad av och inte oss. Det händer ju ibland…

Vår dag var inte slut där. Vi skulle på ”DA” (”Dinner Appointment”, hem på middag till en medlem) i deras församling. Det visade sig att han var vice VD för TeliaSonera, och huset och maten var ungefär i klass med det. Väldigt gott. Väldigt mycket. Rådjur och anka. Tror inte jag ätit något av det tidigare.

Efter det åkte vi till kapellet för engelska-klassen, men ungdomarna kom inte idag. Så vi rullade över gatan hem till Wensel, där stod en påse utanför dörren. De hade köpt amerikanskt godis (M&Ms mm) till oss. Jag blev så glad att de tänkt på mig och Wooley också, fast vi är i den andra Espoo-församlingen.