Vi knackade dörr under morgonen. Mycket folk hemma eftersom det är lappiainen (trettondan’) men inte så mycket framgång.

Vi undervisade familjen Ström idag igen. Den här gången var det betydligt bättre än förra, de visade större intresse och tog det mera ”på allvar.” Någon som förmodligen aldrig kommer ”ta det på allvar” är dock familjen Riisänen, vi har beslutat att ”släppa” dem (eng. ”drop” är det ord vi använder…). Efter sådana upplevelser som den igår vid undervisningen av Anna får man lite perspektiv. Varför skall vi besöka en person/familj gång på gång när de inte egentligen är intresserade, det kan de inte vara eftersom de aldrig tar sig tid att öppna Mormons Bok när vi inte är där. Då känns det viktigare att leta rätt på de människor som ÄR intresserade, istället för att slösa tid med de som är ljumma.

På kvällen hade vi engelska-undervisning i kapellet som vanligt (ja, kanske inte jag så mycket men de amerikanska äldsterna). Vi tänkte bjuda in Anna, men tyckte det vore roligare om hon lärde känna Ina lite, så vi bad Ina att bjuda med Anna. Trodde vi. Visade sig dock att Wensel skickade meddelandet om att bjuda in Anna till – Anna. Det gjorde dock inget, hon tyckte bara att han var underhållande.

Jag och Wooley åkte till kapellet lite innan ”english class” för att låsa upp och vänta om någon kom in med buss lite tidigt. Vi satt och spelade på varsitt piano i varsin ända av kapellet (eller han spelade, jag klinkade väl mest), när vi hörde någon komma in i kapellet. Det var givetvis Anna. Vi hälsade och småpratade lite tills resten dök upp. Bl a förklarade jag lite om kyrkan, att vi har två församlingar i Espoo och att hon därför inte ser oss i kyrkan på söndagarna, eftersom hon bor inom den andra församlingens gränser. ”Aha” sade hon, ”jag hade funderat över det, varför ni inte var där när jag var i kyrkan”.

Lektionen bestod av leken ”tre berättelser” dvs. man skall berätta tre berättelser från sitt liv, där bara en av dem är sann och övriga skall gissa vilken som är sann. Som vanligt fick vi Wensel att börja, och som vanligt hann vi inte med någon mer. Han älskar att prata, och vi älskar att lyssna på honom.

Efter det såg vi filmen ”Finding Faith in Christ” (på engelska givetvis) och efter den hade Anna en hel del frågor som vi diskuterade.