Dagen började med finskalektion i kapellet med Esa. Det var riktigt givande för mig idag. Efter det åkte jag och Wensel för att undervisa Anna. Jag var som bekant lite orolig för hur hon skulle ta emot läran om tionde. Skall också bli intressant att höra vad missionärerna från Jehovas Vittnen kan ha haft att säga om oss. Vi hade med oss en av killarna i Wensels församling som just kommit hem från mission.

Vi satte oss ner och Wensel inledde lektionen direkt med att fråga vilka saker i evangeliet som utgör offer, vad som kan kännas svårt att göra eller ge upp. Det första hon nämnde var visdomsordet¹Visdomsordet är kyrkans hälsolag. Från början kom den som en uppenbarelse från Herren om principer som hjälper oss att hålla en god hälsa, vi får veta vad som bör undvikas (alkohol, tobak och ”heta drycker” som tolkas som kaffe och the) samt vad som BÖR ätas (den senare delen glöms dock av hos de flesta medlemmarna, det är mera fokus på förbuden. Så är det nog oftast när det gäller förhållningsregler. Även Mose tio bud minns man lättare ”du skall inte” reglerna än ”du skall”… Den uppenbarelse som kallas för visdomsordet är Läran och Förbunden kapitel 89. Hon berättade att hon inte alls druckit kaffe sedan vi undervisade henne om visdomsordet. Sedan nämnde hon tionde. Hon hade visst redan pratat med Isto om det. Jag drog det jag anser viktigt kring principen om tionde, bara ifall Isto missat något eller om hon glömt.

Jag betraktar tiondelagen så här: Herren har givit mig allt jag har, och han att jag ger tillbaka 10%. Det är inte bara ett prov för min tro, utan det är en möjlighet att visa lydnad och kärlek till Herren, att jag litar på honom och är tacksam till honom. Det är också en möjlighet att få flera välsignelser från honom, inte nödvändigtvis ekonomiska sådana men så här säger Herren då han talar till forna Israel genom profeten Malaki (gamla testamentet):

För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Herren Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger Herren Sebaot. (Malaki 3:10-12)

En välsignelse av att trofast ge tionde till Herren kan vara att jag behåller min hälsa så att jag kan jobba och försörja min familj.

Sedan berättade hon hur det hade gått då Jehovas Vittnen varit hos henne. Hon hade försökt förklara för dem hur gott det känns när vi är hos henne, och när hon är på kyrkans aktiviteter. Hon hade berättat att hennes böner nu verkligen hjälper, och får svar. Det var nytt för oss att höra, hon sade vid en av de första undervisningarna att hon inte riktigt upplevt det. Nu har hon det! Hennes ”vän” i Jehovas Vittnen²Jag funderade på att inte skriva ut namnet på det samfund hon fått besök av, men alla vet ju att det bara är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga samt Jehovas Vittnen som knackar dörr och sprider sitt budskap så det skulle ju framgått ändå. Och jag menar inte att sätta Jehovas Vittnen i dålig dager, det är inte säkert att andra av deras representanter hade sagt eller gjort likadant, jag redogör bara för vad de två individerna som besökt Anna sagt till henne. hade dock förklarat för henne att det var helt fel det hon kände, och att Bibeln är det enda rättesnöret som finns och att hon varken skall lyssna till sina egna känslor eller vad någon påstådd nutida profet har sagt.

Anna var lite nere över det, men jag visade för henne att det profeterats både i Bibeln och i Mormons Bok att det i den sista tiden skall komma många falska profeter och lärare som säger att Gud har utfört sitt verk på jorden, att bibeln är den enda skrift som kan komma från Gud mm.

Jag sade också att ”Hur logiskt något argument än kan låta så vet jag fortfarande vad Gud har uppenbarat för mig genom den Helige Anden, vad han lagt i mitt hjärta, och sagt till mig personligen. Om vi inte har ett personligt förhållande till Gud kan vi aldrig lära känna honom.

Efter det åkte jag och Ä Allen till Lohja och knackade dörr en stund, sedan åt vi middag hemma hos en medlemsfamilj där. Sedan knackade vi dörr i ett område som de rekommenderade till oss (Ruotio). Massor av höga lägenhetsbyggnader. För att få lite mera motion sprang vi upp för trapporna och gick nedför (istället för att som vanligt ta hissen längst upp och sedan gå ner).

Jag gjorde en tabbe vid en av dörrarna. Jag inledde min ”door approach” med att prata om eviga familjer, och mannen berättade ”jag är frånskild”. Bingo.. men han var hyfsat intresserad ändå, och ville att vi skulle komma tillbaka vid en bättre tidpunkt.

Dagen avslutades med en undervisning hemma hos Hope. Vi hade med oss broder Jones. Det var en fin och andlig undervisning. Hon är dock inte lika entusiastisk som Anna, Hope är mera trevlig och lite halvintresserad. Vi läste tillsammans från Alma 32 och efter det hade vi ett öppet och ärligt snack om huruvida hon är villig att ”plantera fröet” som Alma talar om, eller inte. Hon bestämde sig för att läsa i Mormons Bok och be varje dag, och hon vill komma till kyrkan någon dag också. Vi bestämde att komma tillbaka på lördag om en vecka.