En av de bättre förberedelsedagarna jag haft. Vi spelade bandy, spökboll, foursquare (ung. som Kung) och åt syster Doxie och syster Olsens munkar. Efter det shoppade vi lite i Itäkeskus (översatt ”öst-center” som i östra delen av Helsingfors) och åt på pizza hut.

På kvällen var vi bjudna hem till biskopen så vi åt middag med dem. Efter det hade vi egentligen några möten bestämda, men jag glömde dem (!), första gången det har hänt. Så vi åkte runt och kollade några ”comebacks” istället. Vi åkte hem till familjen Ström, men vi kunde konstatera att de inte egentligen är så intresserade. De skulle säkert ”låtit oss komma” ett bra tag till men vi bestämde oss för att inte lägga den tiden, så vi ”kom gemensamt fram till” att vi inte skulle besöka dem mer.

Vi stannade även till hos Frestadius som vi mött på utsidan tidigare. Han kom precis hem samtidigt som vi kom dit, så vi fick komma med in en stund, vi berättade främst om Mormons bok, och erbjöd honom en, och uppmuntrade honom att själv läsa, men han var inte så intresserad, i slutändan avstod han.

Vi handlade mat och sedan hem.

Under kvällen begrundade jag min mission fram till nu. Jag tänkte på hur jag inte riktigt använt denna tid på 100% bästa sätt. Om man tänker på det kan man lätt bli ledsen, men jag tror att det som räknas är vad man lärt sig, och vad man har blivit. En mission är på sätt och vis som en symbol för livet:

När vi åker på mission tar vi farväl av vår familj för en lång tid (2 år).
När vi lämnade vårt himmelska hem för att komma till jorden tog vi farväl av vår himmelska familj – far, mor och syskon i himlen.

Vi sänds in i missionsfältet och lär oss göra det Herren förväntar sig av oss.
Vi sänds in i världen mycket av samma anledning, och att lära skillnaden mellan gott och ont.

Vi gör inte allting rätt, därför har vi Kristus där, som en försäkring för vårt liv. Vi tillåts försöka, även om våra försök inte alltid lyckas så är de goda nog.

Då vi en dag återvänder hem till vår familj kommer det inte vara frågan om hur väl vi gjort allt, utan hur väl vi gör, hur väl vi lärt oss göra sakerna som förväntas av oss, och hur villiga vi är att göra dem.