Innan kyrkan knackade vi dörr i Kivenlahti, eftersom vi skulle ha middag hos en medlemsfamilj där. Det gick bra, men under vårt lilla budskap glömde jag tyvärr helt bort att följa upp på det vi hade pratat om förra gången (de fick en liten utmaning kring missionsarbete). Så vi får försöka titta in och ta det en dag i veckan.

Väl i kyrkan var jag besviken över att Anna inte kom. Men hon kanske behöver vara ifrån det hela ett tag och känna skillnaden, och sakna att känna den Helige Anden. Jag ber fortfarande mycket för henne, men jag kände tydligt då vi lämnade undervisningen i fredags, och ännu tydligare nu, att min roll är utspelad, jag har inget mer att ge henne. Jag känner att mitt offer har godtagits av Herren, men att det är upp till Anna att besluta sig för vad hon vill.

Till kyrkan kom dock både Joonas och Jukka. Joonas behövde dock gå direkt efter sakramentsmötet ¹Vanligtvis har man möten i ordningen Prästadömet/Hjälpföreningen, Söndagsskolan och sist sakramentsmöte, men i Espoo kör de att den församlingen som har eftermiddagsturen börjar med sakramentsmötet och kör allt i omvänd ordning., Jukka lyckades vi dock övertala att stanna på nästa timme också, och det var Biskopen som skulle ha lektion för honom²Under söndagsskolans timme finns lite olika klasser och de flesta är indelade enligt ålder, men det finns en sk. ”undersökarklass” också som besökare kan komma till, där man talar om mera grundläggande principer, eller nästan som missionärernas lektioner som vi brukar ge till folk vi träffar i veckorna. Jag tyckte det var väldigt bra, både för att lektionsinnehållet var väldigt bra och för att Jukka kunde lära känna biskopen lite mera. Efteråt bytte de telefonnummer och bestämde att träffas för en bastukväll framöver. Denna heliga ”Sauna”, underbart!

Jag introducerade också Jukka för Ilja, inte för att det var ett utvalt inspirerat drag, utan för att han stod närmast. Men det visade sig vara väldigt bra, för Ilja berättade sin historia, om hur han kommit in i kyrkan senare i livet osv. och Jukka lyssnade intresserat och hade frågor.

Efter kyrkan kände jag mig glad och tacksam trots vårt ”nederlag” med Anna. Glad och tacksam för att Jukka valt att komma, och för att många i församlingen är vänliga och tar emot människor som vi bjuder in till våra möten. Vi knackade dörr lite till, och träffade en ung man som vi skall tillbaka till i veckan.