Tidigt på morgonen lämnade vi bilen på verkstaden. Jag kom ihåg vad som står i vår missionärshandledning att vi skall sträva efter att finna nya människor att undervisa var vi än är, så vi tog på oss våra ”arbetskläder” (skjorta, slips…) även när vi bara skulle till verkstaden. Vi satt i väntrummet medan de fixade bilen. Det fanns dock ingen där som var intresserad av att prata.

Senare på morgonen hade vi en undervisning med Hope. Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, det har ju gått så väldigt lång tid sedan vi senast träffade henne. Vi planerade i alla fall för att undervisa den tredje diskussionen på nytt. Den handlar om hur den ursprungliga Kristi kyrka avföll kort efter Apostlarnas död och hur den återställdes i vår tid genom profeten Joseph Smith. Det behandlas ju i första diskussionen också men mera ingående här.

Då vi kom dit var allt som vanligt. Hon var lika vänlig osv vi hade med oss syster Conover. Som jag anade hade hon inte läst i Mormons bok sedan sist. Vi läste ett kapitel tillsammans, 3 Nephi 17. Efter det kände jag mig inspirerad till att titta på videon ”Särskilda  vittnen om Kristus” tillsammans. Det är en videopresentation där vår tids profet, hans två rådgivare och de tolv apostlarna berättar om sin tro och sitt vittnesbörd om Frälsaren. Jag hämtar alltid själv mycket styrka från deras ord. Efter att vi sett på det samtalade vi en kort stund om det, sedan gav vi Hope en ny läsläxa i Mormons bok, och hon sade att hon skulle försöka komma till kyrkan på söndag.

Efter undervisningen fick vi lunch hos Conovers, sedan knackade vi dörr. Vi träffade två unga killar som lyssnade på en första lektion, men de var varken intresserade av att be eller av att läsa Mormons Bok. Efter det gick vi till mannen vi mötte i söndags kväll, men efter en tids samtal ville han heller inte undersöka boken. Han berättade att han varit troende, men upplevt en bristande tro på Kristus. Jag berättade för honom hur Mormons Bok lett mig till tro på Kristus, den eller Joseph Smith har på sätt och vis visat mig vägen till Frälsaren Jesus Kristus.

På kvällen fick vi middag hemma hos familjen Jones. Vårt andliga budskap var om att stå såsom vittnen om Gud under alla omständigheter, som Kapten Moroni (se Alma 44). Vi samtalade lite efteråt om att varken Lehis folk och Jareds folk tilläts ha mycket eld på sin färd i vildmarken mot det utlovade landet. Det kan ses som en symbol för hur vi på vår vandring i livet inte har den Helige Anden med oss i så rikt mått tills vi tar emot dopet och den Helige Andens gåva. Vi pratade även lite om att människor i allmänhet har lättare för att följa FÖRbud än PÅbud, dvs. ”begå INTE äktenskapsbrott” är lättare att följa än exempelvis ”Älska din Gud av HELA ditt hjärta”. Saker vi skall hålla oss ifrån är enklare än saker som vi uppmanas att göra. Kanske för att det krävs mera ansträngning och ibland kreativitet för att GÖRA någonting. Att avstå från att göra någonting kräver bara en gnutta disciplin.