På morgonen knackade jag dörr tillsammans med Äldste Smith (nej, inte han som var min första kamrat, han har varit hemma länge nu… detta är en annan Smith). Vi mötte ganska snart en man som diskuterade lite med oss. Det var intressant – först ville han inte prata med oss, men då vi fortsatte prata blev han ändå stående och pratade med oss en bra stund. Det var dock regn och blåst och vi frös.

På eftermiddagen knackade jag dörr tillsammans med Äldste Evans. Det var givande, vi har en hel del gemensamt, han är dock färdig med sin mission om 2 veckor. Han hade reflekterat över att denna missionens största brist (jag antar att alla missioner har en svag punkt) är brist på tro. Det finns många missionärer som går och undervisar lektioner utan att egentligen ha stor tro på att människorna de undervisar kommer att läsa, hålla böner, undersöka kyrkan och hålla sina ”committments” (dvs det de säger att de skall göra).

Det fick mig att granska mig själv lite kritiskt. Jag har inte alltid så stor tro på människor, att de kommer att läsa de sidor i Mormons bok som de säger att de skall läsa. Eller att de skall dyka upp i kyrkan på söndagar när de sägar ”Jajamän, jag kommer på söndag”. Jag är kanske för mycket av en realist.