Vi fick ett lite oväntat ”change letter1Brevet som innehåller allas förflyttningar, var alla i missionen komer att bo och arbeta kommande 6 veckor” idag. Då Wensel läste ”Äldste Svensson och Äldste … Dew!” fick min nuvarande kamrat Ä Allen en förvånad min, ”Whaaat?” Ingen av oss trodde att vi skulle flytta, men så blev det.
Vi hade en undervisning med broder Virtanen idag också. Sist gav vi honom som bekant en liten läsläxa i Mormons bok. Han hade läst, men inte bett. Men jag är övertygad om att det kommer. Vi talade om tro, och Galaterbrevet hade öppnat hans ögon rörande tro, att förändringen måste komma inifrån, från hjärtat, inte genom lagar och regler. Han berättade om hur han alltid tidigare blivit undervisad om doktriner och principer, tro hade inte betonats över huvud taget. Jag upplever att det är lite av ett problem i kyrkan generellt. Broder Virtanen undervisar i stort sett sig själv, vi är bara ”där för honom”.
Jag har en liten analys eller teori om detta att en del medlemmar i kyrkan är som släckta ljus eller som salt som mist sin sälta(och jag menar inte att döma någon, konstaterar bara att det är så här, i min subjektiva uppfattning) av den anledningen att de lagt sin tro åt sidan. Alma i Mormons bok undervisar om tro, och poängterar detta att efter att vi fått ett vittnesbörd, efter att vi en gång fått vår tro bekräftad, skall vi absolut inte lägga bort vår tro pga det, utan sträva framåt… det är synd att skriva om det i egna ord, så här säger han i Alma 32 (vers 36-39 främst, men om du inte är bekant med liknelsen rekommenderar jag att läsa hela kapitel 32, det är ändå bara några sidor):
Inte heller bör ni lägga er tro åt sidan, ty ni har bara utövat er tro till att så fröet, så att ni kan göra försöket att få veta om fröet var gott.
Och se, när trädet börjar växa säger ni: Låt oss vårda det med stor omsorg så att det kan slå rot, så att det kan växa upp och bära frukt åt oss. Och se, om ni vårdar det med stor omsorg slår det rot och växer upp och bär frukt.
Men om ni försummar trädet och inte ser till att det får näring, se, då kan det inte slå rot. Och när solens hetta kommer och bränner det vissnar det bort, eftersom det inte har någon rot, och ni rycker upp det och kastar bort det.
Detta beror nu inte på att fröet inte var gott, inte heller beror det på att dess frukt inte skulle vara önskvärd. Utan det beror på att er jordmån är ofruktbar och att ni inte vårdar trädet, och därför kan ni inte få någon frukt därav.