På morgonen hade vi distriktsmöte, sedan knackade vi dörr i Nöykkiö, hem för lunch, mera dörrknackande… vid 19-tiden var vi vid kapellet för engelska-undervisning, men ingen dök upp så vi delade på oss med Wensel och S. sista timmen. Jag och Wensel hade knappt börjat knacka dörr då systrarna ringde. De hade haft en undervisning hemma hos Steve & Satu (ett par som systrarna undervisat en tid och berättat mycket om vid våra distriktsmöten) och de skulle vilja ha en varsin välsignelse¹En välsignelse eller ”prästadöms-välsignelse” som det egentligen heter kan ges av någon som bär det melkisedekska eller högre prästadömet (prästadömet är nämnt så många gånger i denna text så jag utgår ifrån att läsaren är bekant med det, om inte så är det kort sagt myndighet att handla i Guds namn i att ge välsignelser, döpa och andra sådana ”förrättningar” i kyrkan). Om personen som bett om välsignelsen är sjuk börjar man med att lägga en droppe invigd olivolja på huvudet, annars går man direkt till själva välsignelsen, som sker genom att man lägger båda händerna på personens huvud, tilltalar dem vid namn och sedan uttalar en välsignelse som den Helige Anden vägleder. Ord av tröst och vägledning så som man känner sig inspirerad. I kyrkan är det som bekant bara män som har prästadömet det var därför syster-missionärerna ringde dit oss för det. (inte systrarna utan familjen). Så vi åkte dit. Spännande att få träffa dessa människor som jag hört så mycket gott om.

Jag fick ge välsignelsen till Satu då hon är finska och ville ha välsignelsen på finska. Wensel kan givetvis göra det på finska också men han är inte lika bekväm med det, han välsignade Steve som ville ha sin välsignelse på sitt eget språk, engelska. Under båda välsignelserna var det en andlig och stark känsla, vi kände oss båda inspirerade när vi gav välsignelserna. Wensels röst förändrades något när han uttalade välsignelsen, och efteråt sade Steve ”det var precis så jag hade föreställt mig att det skulle låta om Gud skulle tala till mig” (jag vet inte om han menade orden som sades eller tonläget eller båda). Det var oavsett en fin upplevelse.