På morgonen idag läste jag från Nephis andra bok kapitel 1 och såg saker som jag aldrig sett förut. Bl a att ”det utlovade landet” som de reste till kan vara en sinnebild av Kyrkan, och att Jerusalem i hans historia i vissa bemärkelser kan vara en sinnebild av vårt liv i himlen, i vad vi kallar ”föruttillvaron”, innan vi kom hit till jorden. Och vers 24 där Nephi nästan blir en sinnebild av Frälsaren i det att han hela sitt liv höll buden och beredde sitt folk vägen till det utlovade landet.

Gör inte längre uppror mot er bror vars syner har varit härliga och som har lytt befallningarna alltsedan vi lämnade Jerusalem, och som har varit ett redskap i Guds händer att föra oss fram till löftets land. Ty om det inte hade varit för honom skulle vi ha förgåtts av hunger i vildmarken. Ändå traktade ni efter att beröva honom livet, ja, och han har lidit stor sorg för er skull.

Vår dag blev lite upphackad, Äldste Conover behövde skjuts från och senare tillbaka till verkstaden, och även ett annat ärende. Emellan där knackade vi dörr och kollade några ”comebacks”.

På kvällen hade vi middag hos en familj i Kauklahti, och på vägen dit kom jag ihåg att vi faktiskt fick en bra kontakt där ute som bad oss komma tillbaka, men av någon anledning skrev jag aldrig ner den. Vi åkte dit för vi hade lite tid och hon var hemma. Hon hade även en vän hemma som jag ganska snart identifierade som Jehovas Vittne. Hon sade ingenting, det gör de sällan i början, men har man pratat med några så känner man igen frågorna och kommentarerna. Så vi undervisade kvinnan om grundläggande saker såsom vår himmelske fader, kristus, och om Joseph Smith och Mormons bok, och bestämde en tid då vi kunde komma tillbaka.

Det roligaste med middag hemma hos den här familjen är deras yngsta dotter, Jade. Varje gång jag är där ser jag hur hon växt, när jag kom hit första gången satt hon bara stilla på golvet. Idag tog hon mig i handen (eller snarare fingret) och drog med mig för att visa olika saker, bl a att hon lärt sig gå upp och ned i trappan.

Eftersom Kristus har offrat allt för att vi skall kunna utvecklas här på jorden, borde vi inte tveka inför att själva offra allt för våra barn. Vår himmelske fader vågar släppa lös oss så att vi kan uppleva smärta – och ofta gör han det med oss.

Knackade dörr den tiden som var kvar av kvällen, och åkte sedan till Kerava för att jobba med Äldsterna där imorgon.