Sista veckan i MTC nästan förbi… det känns som om tiden har gått väldigt fort! En tråkig sak har hänt, en kväll nu i veckan hade vi möte angående hälsa och säkerhet. För oss som skall till Finland var det inte så mycket att tänka på, standarden är ju västerländsk och på topp vad gäller det mesta.

För mina kompisar som skall till Armenien var det dock mer att tänka på. Äldste Bjornns kamrat har valt att åka hem, att avbryta sin mission nu sista veckan innan allvaret börjar. De andra tror att han blev skrämd av mötet angående säkerhet. Armenien är lite speciellt också för den politiska situationen. De får till exempel inte kontakta människor, varken på gatan eller genom att knacka på hos dem, så som vi gör i de allra flesta delar av världen. De får svara på frågor om de blir tilltalade, men i övrigt sker missionärsarbetet genom kyrkans medlemmar. Medlemmarna kan exempelvis bjuda hem missionärerna och bjuda hem de vänner och bekanta som är intresserade av att veta mer om kyrkan. Äldste Bjornn fick hänga på mig och Äldste Griffeth de sista dagarna av MTC-vistelsen ¹Under mission, även i MTC, gäller att man alltid är två och två, och man hänger alltid ihop. Det mesta distansen man får är väl när den ena är i badrummet, men i annat fall är man på samma ställe större delen av tiden. Ibland är man ju ojämt antal missionärer och då blir man en grupp på tre, som i vårt fall med Äldste Bjornn..

Sakramentsmötet idag var speciellt. Distrikt som har sin sista söndag i MTC brukar sjunga tillsammans, som ett farväl. Vårt distrikt bestod ju av tre olika språk, så vi sjöng en vers på finska, Äldste Smith, från Australien, sjöng en vers på estniska tillsammans med de två systrarna som skulle dit, och de 7 Armenien-vännerna sjöng på Armeniska. Melodin var från ”Come thou fount of every blessing”.