Dagen började med att vi åkte till kapellet i Marjaniemi för att lyssna till Äldste Groberg (en av kyrkans ledare på allmän nivå, ”General authority”). Han och hans fru talade till oss.
Han sade bland annat att hur jag mår på morgonen vittnar om hur stor del av mitt hjärta som är fokuserat på missionärsarbete. Om jag vaknar på morgonen och säger till mig själv ”jaha, ännu en dag att knacka dörrar i regnet…” så är nog mitt fokus på fel ställe. Om jag däremot har känslan av ”undrar vem vi kan kontakta idag” eller ”jag undrar vem Herren har förberett åt oss idag” blir det något annat när vi väl går till verket.
Han sade också att vi utstrålar vad vi är. Om en missionär är olycklig så kommer människor att se det, oavsett vad han säger. Det handlar om att VARA lycklig, inte att LÅTSAS vara det.
Efter konferensen med Ä Groberg skulle vi ta hand om en första diskussion åt systrarna, det var en ensamstående man och på samma sätt som vi bollar över ensamstående yngre kvinnor till dem, låter de oss ta hand om de ensamstående männen. Han var inte särskilt intresserad av oss eller vårt budskap, så han var mao. bara intresserad av systermissionärerna.
Vi tog en liten paus hemma, sedan vidare till Kivenlahti för att kolla en hänvisning från kontoret och några ”comebacks”. Fick totalt ett möte bokat, och mötte dessutom en trevlig man på gatan som ville att vi skulle komma hem till honom någon dag.
Efter det åkte vi till ett möte i Saunalahti, till en bra kontakt vi fick förra veckan, Ulrika. De var hemma, och vi hade en bra första diskussion med dem. Min kamrats första dessutom. Innan vi gick berättade de att de kände familjen Aho, att barnen leker ibland, så på vägen därifrån stannade vi till hos Aho och berättade om mötet vi haft, och att vi vill ha med någon av dem vid nästa tillfälle.
Vi styrde näst mot Siunteå, stannade till i Jorvas/Heikkilä och tog comeback-rundan där, alla tre var hemma och fortfarande positiva men inte tid nu. Man får underhålla kontakterna lite ibland. Åkte vidare till Ylimaula för middag. Det är härligt att se finska missionärer hos finska medlemsfamiljer. Stämningen blir så mycket mer avslappnad, de kan prata mera och förstår varandra bättre.
Vi hade som sagt tänkt knacka dörr i Siunteå resten av kvällen, men Äldste Black ringde från Espoo och bad oss komma med vår reservnyckel, de hade låst sig ute, så vi gjorde det, och spenderade sista delen av kvällen i Espoo.
När vi kommit hem på kvällen hade vi en mycket upplyftande stund, vi hade en andlig diskussion och sjöng ett par psalmer tillsammans. Jag är tacksam för att jag får spendera sista tiden av min mission med honom.