Vi hade en bra dag med exchanges idag. På morgonen hade vi finskalektion i kyrkan som vanligt. Efter det åkte jag och Geurts för att knacka dörr i Masala. Colton-kvinnan var inte hemma idag heller, men vi fortsatte knacka dörr i det området.

Kl 15 hade vi undervisningen med paret Pihlman, de som ringde missionskontoret och ”anmälde sitt intresse” samma dag som min kamrat kom ut på mission/till mig. De bjöd in oss, och vi hade en bra diskussion. Det verkar som att de är mest intresserade av att veta information kring oss och kyrkan, inte så mycket andligt sökande. De skall dock läsa Mormons bok och be, sedan vet man aldrig vad som händer. De bjöd oss på juice, bullar och choklad. Då Mia hade avslutningsbönen innan vi gick, bad hon att vi skulle komma och diskutera fler gånger.

Efter det hade vi en middag hemma hos en medlemsfamilj. Mitt andliga budskap var från Ether 12:27

Och om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet. Jag ger människorna svaghet för att de skall kunna bli ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem.

Jag berättade att då jag kom till MTC trodde jag att jag var smart, men upptäckte snart att jag inte kunde lära mig finska så fort utan Herrens hjälp, jag fick ödmjukt koma till Honom för hjälp. Ännu ett exempel var då jag kom ut på missionsfältet, jag trodde att jag var andlig, och att jag visste hur man skulle göra för att vara en bra missionär. Efter en längre tid insåg jag att det lönar sig att studera mera i de manualer och material vi fick i MTC.

På kvällen knackade vi dörr i regnet. På vägen hem kände jag, efter dagens samtal mellan dörrarna, att jag behövde prata med dem om ”companionship inventory” (dvs tala ut om sina problem på ett konstruktivt sätt). Han tyckte inte de hade några större problem att prata om, och att han aldrig haft det med sina kamrater. Jag sade att det inte är enda anledningen, utan att för varje ”problem” man tar upp ger man ju även sin kamrat två komplimanger, så det hjälper till att föra oss samman som ett arbetslag. Samtalet fortsatte, jag påminde honom om vår utbildning i Helsingfors nyligen (inför att vi skulle få nya gröna missionärer att ta hand om), där vi blev instruerade, och alla lovade, att ha ”companionship inventory” med våra greenies. De lovade de att göra det, och jag sade att jag skulle följa upp under distriktsmötet på tisdag.

En stor välsignelse jag ser av min tid på mission är att jag blivit mera uppriktig både med mig själv och andra.