Upp till frukost, första heldagen i Finland. Butler och Davis var i full gång med ”fattiga riddare” eller ”french toast” som de kallar det. Efter frukosten skulle vi ha intervju med presidenten. Vi skulle lära känna varandra lite bättre, och så skulle vi få reda på vilket vårt första område 1En av missionspresidentens uppgifter är att bestämma vilka missionärer som skall bo och arbeta i vilket område. I varje område där det finns missionärer hyr kyrkan en lägenhet som missionärsbostad. Vid förflyttningar flyttar vanligen den ena missionären och den andra stannar kvar, på så vis förlorar man inte lokalkännedom skulle bli. Med spänd förväntan satt jag i vardagsrummet och väntade på min tur till intervju.
Efter en stunds småprat med President Hoyt kom vi fram till det viktiga:
”-Så, Äldste Svensson, du kommer att behöva en cykel” började han. Det var inte jättemånga områden i Finlandmissionen som hade bil så det var ganska väntat. De flesta färdas med cykel och/eller buss. ”Och du kommer inte att få så stor användning av din svenska nu i början” hmm, öster ut då antar jag… men det kan kanske vara bra, för då får jag fokusera på finskan och lära mig den ordentligt innan jag börjar använda svenskan. Tänk positivt.
”-Kajaani?” Jag hade ingen aning om var det låg. Han pekade på en karta. Jodå, uppe i norr, ca 10 mil från den ryska gränsen. Min första tanke var ”hur kallt kan det vara där tro?” men jag sade inget. Det låg höjdmässigt mellan Umeå och Skellefteå, fast betydligt mera inåt land/kontinenten än de svenska motsvarigheterna…
”-Assistenterna kommer att ordna tågbiljett till dig under dagen, det är 7½ timmas resa”
”Bra” tänkte jag, ”då kan jag sova lite mera.”
”-Din kamrat är Äldste Smith, han arbetar flitigt och är väldigt bra på språket. Jag är övertygad om att ni kommer att arbeta bra ihop.”
”-Det tror jag säkert, president Hoyt.” Jag var glad att få någon seriös första kamrat, en sprallig amerikan som tar allt på halv-allvar hade blivit tufft att börja med, särskilt som jag behövde någon att se upp till och lära mig från.
När intervjuerna var klara åkte vi med assistenterna in till Helsingfors centrum för lite praktikaliteter. Först till magistraten (folkbokföringen ungefär), för att göra vår vistelse i Finland officiell. Medan assistenterna gjorde sitt bästa för att på finska hjälpa syster Montiereth och syster Pryor att fylla i sina blanketter så hafsade jag bara ihop min lite snabbt på svenska. Personalen talade också svenska. Det var vanligt på de flesta ställen inne i centrum; myndigheter, banker, till och med i många affärer.
När det var fixat åkte vi till missionskontoret för ytterligare lite pappersarbete, och för att träffa seniorparet 2Unga män och kvinnor som är lämpliga att representera kyrkan kallas att gå ut som missionärer ungefär i åldern 19-21 år. Äkta par kan också kallas att gå ut som missionärer, vanligen inte förrän de pensionerat sig. Deras uppdrag är vanligen lite annorlunda, de går inte runt och knackar dörr så mycket utan det kan vara administrativt arbete som till exempel på ett missionskontor eller vid ett tempel. Det kan också vara kallelser till ledarskap, exempelvis att verka som biskop i en församling där kyrkan är liten eller ny och de lokala medlemmarna därför inte har så mycket erfarenhet av ledarskap, dvs arbetet som hör till kyrkan och dess administration. som arbetade där. De hade hand om bl a ekonomin – dvs att skicka ut MSF 3Missionary Support Fund är en summa som man tilldelas varje månad att köpa främst mat och annat smått för (hygien, fotoframkallning etc.). När jag var i Finland så var beloppet 180€/mån. Jag har nämnt utjämningssystemet tidigare, men jag betalade alltså in ca 3500kr/mån (med hjälp av dem som stöttade mig) till kyrkans konto, och fick alltså tillbaka resor, boende och denna månadssumma på ca 1800kr. Jag kan lätt säga att jag fick mer än jag betalade in, men det finns många missioner i fattiga länder där det inte kostar så mycket att uppehålla missionärer. Kommer man från ett fattigt land så betalar man å andra sidan inte lika mycket för att gå ut som missionär. Systemet är byggt för att i slutänden gå jämnt upp. – vårt omkostnadsbidrag – och dessutom ersätta oss för utlägg som missionen skall täcka från annan budget (ex. Resor, inköp av möbler/utrustning till lägenheten när något saknas osv.).