På morgonen satt jag och funderade över hur mycket tid vi lagt på att knacka dörr, och hur lite som kommit ut av det. Jag tror vi behöver arbeta mera genom medlemmarna. Missionspresidenten kräver minst 20h/vecka med ren dörrknackning. Tidigare har mitt och min kamrats mål varit att knacka dörr så mycket som möjligt, nu är vårt mål att komma så nära 20 timmar som möjligt. Att knacka dörr är trots allt det lätta sättet, så till vida att man inte behöver tänka så mycket eller vara så kreativ.

Vi har startat ett program där vi går runt till de aktiva medlemmarna och presenterar den första diskussionen för dem, och frågar vilket datum de bestämt att de skall ha någon i sin bekantskapskrets redo för undervisning. På så vis lär de känna oss lite, och får se vad det är de ”får”, får se vad det är vi presenterar för deras vänner eller bekanta om de nu bjuder in oss att göra det. Vår förhoppning är att de skall känna den Helige Anden i budskapet, och bli ivriga att dela med sig av det..

Vi spenderade förmiddagen hemma hos Conovers och diskuterade just medlemsarbetet.

På vägen till Lohja stannade vi till hos våra ”comebacks”. Vi fick kontakt med några av dem, men ingen vidare fiskelycka. Väl i Lohja fortsatte det så – Marjatta var inte hemma, medlemmarna som vi skulle få middag hos hade helt glömt bort detta (gjorde inte så mycket då vi hade fått lunch hos Conovers tidigare på dagen), sedan besökte vi ett annat par (medlemmar) i Lohja. De var den första att delta i mitt lilla program, vi undervisade dem första diskusisonen, och mot slutet var hon ganska rörd, och han sade ”tack, det gjorde gott”. De hade för övrigt redan någon i tankarna som de skulle vilja bjuda in att lyssna på lektionen, och de hade bestämt datumet 1 okt.