Förberedelsedag igen. Handla, tvätta, stryka… skriva hem. Jag hade fått brev från någon som står mig nära idag. Sist jag skrev till honom frågade jag honom vad som var viktigast i hans liv. Han hade inte svarat på frågan, men han hade skrivit att han ”inte var nöjd med livet som han levde det nu.” Han beskrev att ”någonting fattades,” och att det blev ensamt ibland, ”tur att man har jobbet att gå till” sade han. I mitt svar idag frågar jag honom om han läst något i Mormons bok ännu. Det är så svårt att förklara för honom, men jag vet att den kan hela brustna och tomma hjärtan. Kraften som kommer till själen när man läser skrifterna, och särskilt Mormons bok har jag märkt, går inte att beskriva på annat sätt än helande och rogivande. Om han känner att någonting fattas så vet jag att den skulle fylla åtminståne en del av det tomrummet.

På kvällen cyklade vi ut till området där familjen Kokkonen bor för att lämna filmen ”Guds Lamm” till en person som beställt den via kyrkans hemsida. Han var hemma och tog emot filmen, men han var i nuläget inte intresserad av att höra mer om kyrkan. Guds Lamm är en fin kortfilm om sista veckan i Frälsarens liv, några starka scener innehåller den, men hur skall man annars skildra den sista veckan i Jesu liv? Filmen bär budskapet att Han är uppstånden, en levande Gud. Det är intressant att läsa om de tidiga kristna i Europa, och Israel. De fokuserade inte på en korsfäst Jesus utan på Den Levande. Han hade ju visat sig för dem kort efter sin uppståndelse, så uppståndelsen var verklig för dem. Det är synd att dagens kyrkor på så många platser i världen ser och tillber en korsfäst Gud istället för en levande. Jag tycker alltid att det ger en dyster känsla att se crucifix när man går in i en kyrka. Ja, Han blev uppspikad på ett kors, men det är ju inte det som är det viktiga i sammanhanget, det viktiga är ju att Han uppstod och lever! Och tack vare Honom skall vi alla leva, för alltid!