6 december är en arbetsfri dag för oss missionärer i Finland. Det är nämligen nationaldagen och det firas ordentligt. Vi var hemma och vilade upp oss hela dagen. Vi tog några parti schack. På kvällen skulle vi hem till familjen Kokkonen och fira lite med dem. Ari kom och hämtade oss. Vi åt god mat och samtalade, men efter det slöade alla mest framför tv:n. Jag föreslog innan vi skulle hem att vi kunde se filmen ”Guds Lamm” som ett budskap till dem, men det var Äldste Smith inte pigg på, ”vi har inte tid med det nu” sade han.
”-En liten andlig tanke då?” föreslog jag, och var på väg att ta upp ett par skrifter.
”-Eh.. förmodligen inte. Vi skall nog bara åka hem.” Jaha.. jag vet inte varför denna plötsliga vändning, vi besöker dem ju aldrig annars utan att lämna något med dem.
”-Voisimmeko pitää rukous ennen kuin lähdemme?” På min bästa finska frågade jag om vi kunde ha en bön innan vi gick. Tydligen ingen idé att fråga seniorkamraten idag…1Ett missionärspar/kamratskap utgörs av två missionärer där den ena är ”seniorkamrat” och den andra ”juniorkamrat”. Seniorkamraten är vanligen den som varit ute på mission längst, men kan i undantagsfall vara annorlunda. Det är seniorkamraten som har det största ansvart för arbetet och planeringen av det. När man är grön som mig så är det ju naturligt att det blir så, man hänger mest efter som en vante på det mesta. I takt med att man kommer in i rutinerna och lär sig mera så har man åsikter och invändningar., han verkade ju inte vara på toppenhumör idag så jag tog det i egna händer. Vi hade en bön och satte på oss kläderna. Min blick fastnade vid en tavla de hade på väggen. Det var templet i Västerhaninge, Stockholm. Jag fylldes av en känsla av ro och frid, och en längtan dit. Det skulle ta lång tid innan jag fick komma dit igen.
Medan Ari körde oss hem funderade jag… jag hade känt det som att vi inte alls hade utnyttjat vår tid hemma hos familjen. Vi borde ha givit dem mera av den Helige Anden, vi kunde ha haft ett budskap och hjälpt till att skapa en andlig stämning… istället bara slappade vi. Jag lovade mig själv att om jag kunde så skulle jag inte låta det hända igen. Jag är inte på mission för att sitta av tiden, då kunde jag ha gjort bra mycket nyttigare saker där hemma.