Förberedelsedag och dags att läsa mejl och brev…

Jag har aldrig haft mycket kontakt med min farfar, eftersom pappa inte haft det. Inte under mitt liv i alla fall. Farfars hälsa började svikta för en tid sedan (blodcancer/leukemi),och i sitt mejl idag berättade pappa att farfar avlidit på sjukhuset i lördags. Jag tittade upp från dataskärmen. Det var alldeles tyst i rummet. Jag kände efter lite extra, men… nej. Jag kände verkligen ingenting. Jag kände honom ju inte, så det kanske inte är så konstigt. Men det är naturligtvis tungt för pappa. Jag skrev några rader till pappa om livet efter detta. Han är inte uttalat troende eller kristen, men alla har väl sin egen personliga uppfattning och tro.

Jag hade fått brev från Joey också, och jag blev riktigt rörd. Han skrev om hur han såg upp till mig och tackade för det exemplet som jag varit, och är, i att ha gått ut på mission. Han skrev att han ville följa i mina fotspår. Joey är ju Bills son, så vi har bara känt varandra i ca fyra år. Han och Lindsi bodde som sagt hemma hos oss på helger och skollov, och i övrigt hos sin mamma. När Lindsi flyttade med sin mamma till Provo stannade Joey kvar hos oss, men året efter flyttade även han till Provo.

Mamma skrev om våra fadderbarn i Kina. Vi har stöttat 3 barn på den kinesiska landsbygden i några år genom att betala deras skolgång, det är inte mycket pengar i våra mått mätt, ca 500kr per år, men för dem är det oöverkomliga summor. Det är en medlemsfamilj från Stockholm som bott och arbetat i Kina och därigenom fått kontakt med ett litet samhälle i Yi county och kunnat stödja dem med medel hemifrån. Mamma berättade att barnen hade behov av lite vinterkläder och annat nödvändigt. Vanligtvis, när jag varit hemma, så har jag fått några hundra från folk i släkten i julklapp. Jag sade till mamma att om det är någon som lämnar pengar som julklapp till mig så ville jag skicka dem till våra fadderbarn i Kina.

Efter biblioteket pulsade vi vidare in mot stan för att handla. Jag kände mig ändå lite missmodig. Resten av dagen var ganska stressig, vi skulle med tåget till Oulu. Under tågresan snackade Äldste Smith om McDonalds ganska mycket. Det finns ingen McDonalds i Kajaani, och Äldste Smith tänkte köpa sig en BigMac så snart han fick tillfälle.

På kvällen skriftade jag och Äldste White utan större händelser. På vägen hem svängde vi förbi Mcdonalds, och jag köpte med en BigMac till Äldste Smith.