Tisdagen började med distriktsmöte (det var därför vi var i Oulu igen). Efter det gick vi ut på stan och skulle ha ett ”streetmeeting” (gatumöte). Det brukar gå till så att några av oss står och sjunger psalmer ex. på ett torg eller en gågatan, och de andra går runt och pratar med människor som passerar. Då och då händer det också att någon stannar för att titta och lyssna, och kanske till och med ställa en fråga. Men oftast får vi gå fram och ta kontakt med folk, och försöka få dem att intressera sig tillräckligt för att stanna.
Vi hade knappt hunnit börja sjunga innan ett byggnadsarbete satte igång bakom oss. Det förde sådant oväset att det är tveksamt om folk ens hörde att vi sjöng. Jag gick i alla fall runt och kontaktade, och jag träffade en trevlig kvinna som tog sig tid att stanna
”-Hej, jag representerar Jesu Kristi Kyrka och tänkte berätta lite om den här boken” jag höll fram Mormons bok och fortsatte:
”-Har du hört talas om Mormons bok?”
”-Ja, jag har varit på besök i Salt Lake City – mycket trevliga och bra människor.” Oj, vad var chansen att man skulle hitta någon som besökt Salt Lake…
”-Jag tänkte berätta lite om den här boken och ge dig ett exemplar, har du ett par minuter?”
”-Ja visst.”
”-Du känner säkert till att Bibeln till största delen är en berättelse om Guds handlande gentemot forna Israel, med profetior, bud och undervisning?”
”-Ja, jag har allt läst Bibeln.”
”-Så bra. Mormons bok är en berättelse om Guds handlande gentemot ett folk som lämnade Jerusalem 600 f kr, och som så småningom färdades med skepp till den Amerikanska kontinenten. De växte och blev ett stort folk. Mormons bok berättar deras historia, den berättar om hur de periodvis levde efter Guds bud, men ofta behövde Gud sända profeter till dem för att predika omvändelse, precis som i Israels historia i Bibeln. Mormons Bok berättar 1000 år av deras historia.”
Medan jag berättade för henne bläddrade jag bland bilderna som sitter i början av boken, så att berättelsen skulle bli mer levande. Det där uttrycket ”så småningom” hade jag lärt mig samma morgon, det är ganska roligt på finska, för direkt översatt betyder det ”lilla tystnad” (pikko hilja). Hon verkade intresserad så jag fortsatte
”-Höjdpunkten i Mormons bok är runt år 33-34 e kr. När Jesus hade dött i Jerusalem och uppstått, besökte han detta folk och undervisade dem. De hade dittills levt efter Moselagen, precis som folket i Jerusalem gjorde när Jesus kom till dem. Han undervisade dem samma evangelium som han predikade när han levde i Israel, bl a finns hela bergspredikan upprepad här, det säger något om hur viktigt innehållet i bergspredikan är. Han botade deras sjuka och välsignade deras små barn. Han kallade 12 apostlar och upprättade sin kyrka precis som han hade gjort i Jerusalem. Efter hans besök levde folket rättfärdigt i tre generationer. Sedan började de tyvärr bli orättfärdiga igen, och ville inte lyssna till profeterna som Gud sände till dem. Deras nation gick under i ett stort krig 421 år e kr.”
Jag visade några ställen som jag hade markerat i boken som var bra att börja med när hon läser hemma, dels stycket om Jesus besök, och dels Moronis löfte att alla kan få veta att boken är sann genom bön, genom den Helige Andens kraft.
”-Vill du att vi kommer förbi och besvarar eventuella frågor om det du läst, och lära dig mer om Jesu Kristi Kyrka i vår tid?”
Nu blev hon lite mer obekväm, som de flesta.
”-Har du ert nummer här i någonstans, så kan jag ju kontakta er i så fall”
Jag visade henne att det stod på insidan av pärmen, där stod även våra mötestider i kapellet. Jag bjöd in henne till kyrkans möten på söndag, men insåg att hon förmodligen inte kommer att ta det steget, eller ringa oss, även om hon är lite nyfiken och småintresserad.
”-Har du några frågor så kan jag försöka svara nu innan du går?”
”-Ja, varför heter den ’Mormons’ bok?”
”-Det glömde jag säga. Mormon var en av de sista profeterna. Han var den som tog alla deras historieuppteckningar och sammanställde till den här lilla boken (fast på deras språk då). Gud hade visat honom vår tid och vilka problem vi skulle ha bland oss, och Mormon valde ut de bitarna ur deras historia som innehöll liknande problem, det som bäst kunde hjälpa oss.”
”-Men hur hittade man Mormons bok efter så många år, sa du 400 e kr? Kan en bok bevaras så länge, den går väl sönder?”
Jag hade visst missat flera detaljer i min presentation. Jag får skylla på de där gatuarbetarna som väsnades så i bakgrunden.
”-Gud befallde Mormons son Moroni att gräva ner uppteckningen i jorden. Boken var inristad på metallplåtar så att den skulle bevaras. Den låg sedan gömd i ca 1400 år tills samma profet, Moroni, uppenbarade sig som en ängel för Joseph Smith och visade honom var plåtarna fanns. Gud gav uppdraget och kraften till Joseph Smith att översätta uppteckningen från det egyptiska språket som den var skriven på till modernt språk, till engelska.”
”-Jaha. Men nu måste jag nog vidare. Tack så mycket för boken, jag skall läsa i den.”
”-Ok. Jag har haft mycket hjälp av Mormons bok i mitt liv, den betyder väldigt mycket för mig. Ha en bra dag, hejdå.”
”-Hejdå.”
Det kändes bra. Jag hade fått en bra kontakt, och jag var själv förvånad över hur mycket jag kunde säga och förstå på finska.
Under dagen var jag med Äldste Williams. Vi besökte två medlemmar, och gav en prästadömsvälsignelse1Prästadömet är myndighet att handla i Guds namn. De som bär prästadömet kan lägga sina händer på någons huvud och uttala en välsignelse enligt den Helige Andens vägledning. Man kan också ge välsignelse till läkedom, då smörjer man först den sjuka personens huvud med en droppe invigd olivolja, därefter ger en välsignelse som ovan.. I bilen på vägen hem pratade vi lite om hur vi kan öka vår tro. Tro att ha framgång i vårt arbete. Tro att finna de som söker mening i sina liv. För det första måste vi vara lydiga till Guds bud, och i vårt fall som missionärer även reglerna som våra inspirerade ledare bestämt om. För det andra krävs att vi gör ett offer av något slag. Det visar för vår Himmelske Fader att vi är allvarliga, det visar vår kärlek till Honom, och det gör att vi förväntar oss välsignelser från Honom. Sist men inte minst måste vi utgjuta våra hjärtan i bön till Honom. Liksom Enos måste vi utgjuta våra hjärtan i mäktig kamp inför Herren.
Vi åt lite kvällsmat och så åkte jag och Äldste White ner en sväng på stan för att göra lite ”hardcore contacting.” Så kallar vi det när vi går ut och kontaktar i extrema väder. Det blåste väldigt mycket och väldigt kallt ikväll. Vi fick ta skydd bakom hörn och husknutar, och det är ju inte många ute i sådant väder heller, alla är definitivt på väg någonstans. Vi fick dock kontakt med ett par människor. En vänlig man som vi mötte på gatan nere vid vattnet (vid biblioteket) frågade mig om hur jag blev medlem i kyrkan, så jag fick berätta en kort version av min egen omvändelse och bära mitt vittnesbörd där i kvällsstormen. Efter en stund i den isande kylan skulle vi bege oss hem. Jag drog med mig äldste White till McDonalds, inte för att jag var sugen själv, men Äldste Smith hade ju pratat så mycket om det så jag tänkte köpa med en BigMac åt honom. Han uppskattade det.