Förberedelsedag igen. För en gångs skull känns det inte som att den kommer på löpande band, kanske för att det hänt så mycket annorlunda i veckan, eller snarare att vi haft så mycket ledigt i veckan.

Först skrev vi epost hem som vanligt. Efter det handlade vi för de få slantar som finns kvar så här i slutet av månaden. Under eftermiddagen studerade jag en hel del, jag tycker det är skönt att bara få sitta i lugn och ro med mina böcker. Äldste Smith verkar inte ha mycket emot att sitta inne under förberedelsedagarna heller, men jag vet att det finns missionärer som tycker det är dötrist och bara måste ut och göra saker hela tiden. Jag hade tid att jobba lite på skriftande-uppteckningarna också, putsa lite på böckerna.

Jag skrev brev till några vänner under eftermiddagen, och mitt ”president’s letter¹Varje vecka skriver varje missionär ett kort brev till missionspresidenten som en rapport över veckan, och en möjlighet att berätta om man varit med om något särskilt eller om man är bekymmrad över någonting. En allmän rapport helt enkelt. Ibland svarar han på dem, men för det mesta får man bara feedback när man träffas på zonkonferens där han har enskilda intervjuer med oss.” såklart.

Under kvällen var vi ute i området nära oss igen. Vi hade inga undervisningar, men däremot kändes det som att Äldste Smith ansträngde sig på ett annat sätt. Han hade mera entusiastiska fraser och öppnings-repliker vid dörrarna, och han verkade över huvud taget mera uppåt. Det var skönt. Han kanske behövde den här vilan som julveckan inneburit. Vi hade som sagt ingen framgång så sett att vi kom inte in hos någon, men vi undervisade ändå lite vid dörren på några ställen.

Jag tror att detta är enda sättet att närma sig människor, att få in något av vad vårt budskap handlar om redan vid dörren. Om vi säger ”hej, vi representerar Jesu Kristi Kyrka och har ett budskap, har du tid?” så är det ju nästan som en inbjudan för dem att säga ”nej, inte intresserad” eller ”nej, har inte tid.” I MTC fanns det ett uttryck som hette ”find to teach, teach to find” vilket innebar att vi söker människor att undervisa, men vi undervisar också människor i syfte att finna, vilket bl a innebär att man försöker undervisa så ofta och mycket som möjligt, om det så bara innebär att man får berättat någon enstaka princip från evangeliet vid dörren. Det kan väcka ett intresse. Det är ingen idé att fråga om de är intresserade – be dem ta ställning, för de vet ju inte vad det är de tar ställning till. Och då är svaret alltid nej.

Under tiden som vi knackade oss fram pratade vi om något annat som förenar oss – ett förflutet av mycket TV-spel! Nostalgi må jag säga. Vi pratade om gamla hederliga nintendospel som zelda, super mario, metroid… och vidare genom systemen och spelen framåt i tiden. Som sagt, jag blev nostalgisk, det tror jag att han blev också.