Idag förflöt i ungefär samma anda. Mannen som igår bad oss att komma tillbaka verkade väldigt annorlunda idag. Förmodligen var han onykter igår, och idag vid sina sinnen tillräckligt för att komma på att han inte var intresserad. För övrigt hände inget spännande.

Äldste Smith har börjat lära sig svenska! Han frågar mig om glosor, grammatik etc. och han är duktig, riktigt läshuvud. Jag säger något en gång och så kan han det sedan. Det är kul för mig också, för det gör att jag känner som att jag är bra på någonting. Det är en ovanlig känsla i denna period av mitt liv, för jag är ju nybörjare på det mesta nu – på att vara missionär till exempel, och det är ju det enda jag är och gör hela dagarna. För att sedan inte tala om hur mycket nybörjare jag är på språket – här är man i ett främmande land med ett annorlunda språk. Så, att undervisa svenska är ett välkommet tillskott. Det var HAN som gick där och antecknade saker medan vi gick upp och ner för trappor, knackade på dörrar osv. det brukar ju vara jag som går med anteckningsblock och penna =)