En ny dag med nya tag. Vi knackade dörr hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Ingen framgång.
Hemma på lunchen lyssnade vi till två tal från generalkonferensen i april förra året1Generalkonferensen innehåller tal från kyrkans nutida ledare, bland annat tal av de tolv apostlarna. Två gånger om året samlas hela kyrkan till konferens (vilket är kyrkans benämning på alla sammankomster, vare sig det är sådana här föreläsnings-liknande sammankomster där åhörarna bara passivt lyssnar, eller om det är ungdomsaktiviteter där man sportar etc. Allt kallas för konferenser, av någon anledning..Äldste Holland talade om berättelsen om den förlorade sonen. Han påpekade att Frälsaren lika gärna kunde ha börjat berättelsen med ”En man hade två söner, och de var båda förlorade, och behövde båda komma hem.” Äldste Holland talade om avund, den universella synden. Äldste Holland sade också ”De flesta ’du skall inte’ buden gavs för att vi inte skulle skada andra, men jag är övertygad om att budet ’du skall inte ha begär till din nästas…’ gavs för att vi inte skulle skada oss själva.” Vi hörde även ett tal om kraften i bön.
Det är fastesöndag, och jag fastar för att vi skall få framgång i Kajaani. Jag vet inte vad Äldste Smith fastar för, vi fastar aldrig gemensamt av någon anledning. När kvällen kom hände dock någonting. Det var som att Äldste Smith blev en annorlunda person, han var plötsligt mycket mer engagerad vid dörrarna, verkade tycka att det var spännande och varierade verkligen sina fraser. Inom loppet av 20 minuter hade vi delat ut två Mormons bok, och hade därmed två möjliga undersökare när vi återvänder nästa vecka för att svara på frågor.
”-Vet du, vanligtvis längtar jag bara hem, längtar tills dagen skall ta slut, men idag känns det annorlunda.”
”-Ja, jag kan se en tydlig skillnad.”
”-Jaså, hurdå?”
”-Du verkar mera fokuserad på att undervisa och ge ut boken.” …och inte så fokuserad på att tycka synd om dig själv, tänkte jag för mig själv.
Under eftermiddagen lärde han sig lite mera svensk grammatik. Ikväll när han satt och skrev i sin dagbok sade han plötsligt
”-Helt otroligt, jag kan knappt skriva mitt eget språk längre.”
”-Hmm… och då har du ändå bara två att hålla reda på, undrar hur förvirrad jag kommer vara i slutet av min mission.”