Idag var vi i olika möbelaffärer och tittade på nya sängar. Vi skall försöka övertala missionkontoret att vi behöver det. Det var lite kul, för de första två sängförsäljarna gjorde exakt samma sak – vi frågade naturligtvis om några av de billigaste sängarna. De pratade lite kort om den sängen vi frågat om, sedan pekade de på en annan säng i andra ändan av rummet som kostade i alla fall dubbelt så mycket, och så jämförde de dessa två sängar. ”Om du istället då tittar på den här så har ju den…” och så lade de krutet på att snacka om den dyrare sängen. Exakt samma taktik på båda ställena, fantastiskt. Vi lämnade dem båda två ganska snabbt och gick till Jysk, där hade de inte samma säljtaktik. De hade vad vi ville ha, men inte i lager. Äldste Smith vägrade att ringa kontoret och fråga om de ville bekosta det, så jag ringde, och det var inga problem. Vi beställde sängarna. De kostade runt 1500kr/st (€150).

Efter det tyckte Äldste Smith att vi skulle cykla förbi hos en kvinna som vi knackade på hos förra veckan. Hon hade inte tid då men vi fick komma tillbaka hade hon sagt. Vi hade tur och hon var hemma. Vi undervisade den nya första diskussionen och det gick bra, hon ville ha Mormons bok och sade att hon skulle läsa och be om det. Vi bestämde en tid om ett par dagar då vi skall komma och svara på frågor, och kanske undervisa henne mer.

Efter middagen planerade vi inför kvällens besök hos Oksanen.

”-Vad tycker du att vi ska undervisa om ikväll?” Det hörde inte till vanligheterna att han frågade mig om det.

”-Avfallet kanske?”

”-Det kan vara en god idé. Vi kan köra efter tredje diskussionen rakt av då, och så får vi se om diskussionen tar en annan vändning, i så fall får vi improvisera lite.” Han köpte mitt förslag rakt av, det hörde heller inte till ovanligheterna. Antingen börjar han lita på mig mer, eller så börjar jag lära mig hur man skall göra nu, eller hur han vill att man skall göra.

Vi kom dit vid 19-tiden. Först satt vi och pratade lite om svenska språket, grabben satt med sin svenskaläxa och jag hjälpte honom lite på ett hörn. Jag visade dem även bilder hemifrån och på min familj. Min diskussionsbok låg på bordet och Timo tog den och började bläddra lite nyfiket i den. Av en händelse så slog han upp just det vi hade tänkt undervisa om idag, han satte igång att läsa högt där vid köksbordet.

Det var ju som sagt precis det vi tänkt ta upp, så vi fortsatte att undervisa om avfallet och återställelser genom historien. Vi pratade om hur Adams barn inte ville lyssna på Adams undervisning utan vände sig till ”sina egna vägar” som skriften säger. Vi pratade om hur Noah predikade i över hundra år (ref?) och trots det till sist endast kunde rädda sin egen familj i arken medan de andra människorna ”sveptes bort” i översvämningarna. Vi berättade om Abraham, om hur Gud än en gång sände en profet för att predika för folket efter det att Noahs barn hade nedsjunkit i otro och orättfärdighet. Abraham fick stora löften till följd av sin rättfärdighet och sin trofasthet, men hans folk levde inte länge i rättfärdighet. Moses sändes för att rädda en del av Abrahams avkomlingar ur slaveriet i Egypten. Moses tog sedan även emot Guds lag för Israel, som de tio budorden var en del utav.

Vi pratade om hur Gud sedan sände sin Son för att återställa sanning som än en gång gått förlorad, och för att sona för världens synder genom sitt försoningsoffer. Det tog inte särskilt lång tid efter apostlarnas död innan den kyrkan, Jesu Kristi Kyrka, eller ”De heliga” som kyrkans medlemmar på den tiden kallades (Apg 9:13,32,41; Rom 12:13 etc.), hade förlorat den enkla sanningen i Jesu lära. Man hade blandat upp den med sin tids filosofi och mytologi från Grekland och Rom. Tiden som följde på det här, medeltiden, kallas ofta för ”de mörka århundradena” (”Dark ages” på engelska).

Det fanns dock ljus i tunneln. Under upplysningstiden började ett ljus gå upp och goda människor ifrågasatte påvekyrkans läror och seder, och kanske framför allt dess maktutövning. Många dog som martyrer och offrade livet för att mera sanning om Gud skulle bli känd av folket, genom att predika eller översätta eller distribuera bibliska texter. Det här förberedde världen, i alla fall väst, för återställelsen av evangeliet. Människor blev öppnare kring religion, och allmänheten blev kunnig på ett helt annat sätt nu när bibeln var tillgänglig för dem.

År 1820 satte Gud sin hand till verket för att en sista gång återställa till jorden det som förlorats, för att påbörja alltings återställelse. Joseph Smith kallades, som den sista att återställa sanningar till jorden efter ett avfall. Till honom gav Gud löftet att detta inte skulle tas bort från jorden igen förrän Kristus återvänt i sin härlighet och makt och uppenbarat sig för alla nationer på jorden.

Efter diskussionen tyckte de båda att det var mycket logiskt och det kändes som att poletten med Joseph Smith trillade ner. Då sade jag

”-Vi kan diskutera det här i evighet, men enda sättet för er att veta att det är sant är att läsa Mormons Bok och själva be och fråga Gud om den är sann, som Moroni skriver i sista kapitlet…”

”-Vi vet…”

Anne, dottern, var där och gillade också lektionen. Vi hoppas att vi kan förmå dem att börja komma till kyrkan. Om de håller det de lovat att göra (läsa skrifterna, be, komma till kyrkan) så kommer de att få ett vittnesbörd själva. Då kommer de att veta…