Söndag och möten i kyrkan som vanligt. Lisa Komulainen kom fram till mig när vi hängde av oss ytterkläderna.

”-Jag träffade en flicka från din hemmaförsamling på Bolliaden¹Bolliaden är en ungdomsaktivitet (eller ”ungdomskonferens” som det av någon anledning kallas för i kyrkan). Den pågår i 3 eller 4 dagar och är oftast förlagd till en skola eller dyl. Som kyrkan hyr. Man sover i klassrum eller ibland i en gymnastikhall, och så har man olika aktiviteter under dagarna och dans på kvällarna. Inte hiphop eller tryckar-liknande danser utan pardans till Pop-musik, det är en ganska annorlunda upplevelse från traditionella discon. Syftet med danserna är väl mest att lära känna varandra. Själv har jag alltid pratat mycket under danserna, men det kanske var lite för att avleda från att jag egentligen inte kunde dansa..”

”-Åh, vad roligt. Såg hon mexikansk ut, eller mera svensk?”

”-Nej, hon såg ut som Svensk.” Lisa övade på sin svenska med mig, det var roligt. Det måste alltså ha varit Vicki hon träffade, det finns ju bara Vicki och Natalie.

Det var grenskonferens²Grenskonferens eller (församlingskonferens i församlingar) har man en gång per år. Ledare från distriktet (eller staven om det gäller en församling) kommer och håller tal, och samtalar med ledarna i grenen. Man har även en officiell understödjande röstning där medlemmarna får möjlighet att räcka upp handen för att visa sitt stöd till kyrkans ledare på lokal nivå, och på allmän, världsomspännande nivå. Det är ingen demokratisk röstning så till vida att man kan rösta bort någon av ledarna, utan bara visa sitt stöd. Samma förfarande gäller när någon har blivit kallad till en ny uppgift i kyrkan (ett ämbete). Alla medlemmarna får möjlighet att visa sitt stöd, och om någon är emot kallet så kan man även visa det. Detta är heller ingen demokratisk röstning, men om någon har någon saklig grund till att personen inte borde verka i ämbetet så får man framföra det till församlingens/stavens ledare i enrum, och om man för fram fakta som talar emot personen så kan kallelsen naturligtvis dras tillbaka. För att ha ett ämbete i kyrkan krävs att man lever ett värdigt, moraliskt liv. Om man inte lever enligt kyrkans normer och landets lagar så är man inte lämplig att verka i en kallelse i kyrkan. idag, så det var några medlemmar från Oulu här. Vi hade bjudit in Ari och familjen Oksanen pga det, och de kom faktiskt allihop så det var roligt.

Under eftermiddagen och kvällen skriftade vi. Jag kände mig tröttare i kroppen än någonsin på mission, vet inte varför. Och jag känner mig så uppgiven inför att alla stänger dörren innan jag fått chans att berätta vad vi har att komma med. Jag hinner säga ”Edustamme Jeesuksen Kristuksen Kirkko” (Vi representerar Jesu Kristi Kyrka) och BANG! Så är dörren stängd. Jag samtalar nog med kanske 5 personer om dagen, efter att vi knackat på kanske 500 dörrar. De fem är ju då inte intresserade även om de är trevliga som pratar med mig i någon minut. Jag anstränger mig mera för att vittna för dem som stannar upp för att lyssna i några sekunder. Jag kände mig inspirerad till det när jag läste mina anteckningar från MTC. Som missionärer är vi utsända för att ”vittna för och varna folket” (L&F 88:81), och att ”Grunda församlingar och bygga upp kyrkan på de platser där människorna tar emot vårt budskap (se till exempel L&F 28:8). Vi har inte haft så stor framgång med den där sista biten här i Kajaani än så länge. Men vi kan bära våra vittnesbörd om Frälsaren, och om återställelsen, för dem, oavsett deras inställning.

Jag känner mig faktiskt ganska värdelös här ute just nu. Kan bero på att jag är så trött, men jag känner att jag inte riktigt har någon möjlighet att lära mig finska som det är nu. Vi har nästan inga möten med medlemmar eller undersökare, och ingen som vi möter på gator eller vid dörren vill prata med oss ens en liten stund. Och de få tillfällen då någon stannar upp för att byta några ord, då är jag ändå inte bra på att vinna deras förtroende. Jag ver ju aldrig ens bra på sådant där hemma, när människor INTE hade fördomar pga. namnbricka och kostym… då JAG inte ringd på DERAS dörr…