På morgonen var min kamrat dålig, så vi stannade inne ett bra tag. Sedan gick vi ner till kyrkan en stund. Innan vi skulle med tåget till Oulu skriftade vi lite i område 8. På tåget pratade vi lite om sådd och skörd (Joh 4:36-38, 1 Kor 3:5-8).

Vi pratade om att vissa missionärer lägger grunden, sår, snarare än skördar. Han hade en frågeställning ”varför är det ofta de mindre motiverade missionärerna som döper?” jag har inte tillräcklig erfarenhet för att avgöra om det faktiskt är så rent generellt, men om det är så, då har jag en teori. Kanske det ibland är så att de starka motiverade, lydiga missionärerna ibland inte får se dopen pga. att det finns andra missionärer som har större behov av det. Vissa kanske lägger grunden, och andra får se välsignelserna av det och växer så och stärks i sin egen tillit till Herren genom att de får vara med om dop.

Eller kanske det är så att Herren ger oss enligt vårt hjärtas önskningar. Om vårt mål är att se dop så kanske vi får det. Om vårt mål är att tjäna Herren och våra medmänniskor på vad sätt det behövs, så kanske någon annan får se dopen som kommer ut av det. I vårt hjärta vet vi ändå vem vi tjänar, och vems ära vi söker.