Äldste Smith har också blivit dålig, men inte lika illa som mig. Han har nog hunnit bygga upp ett immunförsvar mot de finska bakterierna under sina 1½ år här, själv verkar jag helt försvarslös och ligger fortfarande mest i sängen, eller sitter nersjunken och nerbäddad i min läsfåtölj. Det är dock inte hundra procent klagan, det får jag erkänna att efter att ha jobbat hårt nästan varje dag sedan jag flög hemifrån är det ganska skönt att få vara stilla och bara ta igen sig några dagar, så kanske det är 95% jobbigt och 5% skönt…

Vi hade en undervisning bokad ikväll, och eftersom Äldste Smith var förkyld men inte direkt värre sjuk så tyckte han att han kunde gå, så vi bad två medlemmar i grenen att hjälpa oss med det. Seppo och Kari kom över, så Seppo och Äldste Smith åkte iväg, och Kari stannade med mig i lägenheten¹Som jag nämnde för ett par dagar sedan så är vi som missionärer aldrig ensamma, varken i lägenheten eller ute på arbete. Vi kan dock få en ”paus” från vår tilldelade kamrat genom att vi gör utbyten till exempel när vi träffar missionärerna från Oulu, eller assistenterna, och delar upp oss på olika sätt. En annan variant är att gå ut med en varsin man från församlingen.. Jag visade Kari bilder hemifrån och berättade om min familj. Det var både finska-övning och en möjlighet för oss att lära känna varandra bättre. Äldste Smith och Seppo var tillbaka ganska snabbt, för familjen som de skulle undervisa var inte hemma.

Jag orkade skriva en hel del brev under dagen, det kändes skönt, för jag hade flera stycken som jag länge velat skriva till, men som jag inte kommit för mig att skriva till. Jag har ju de obligatoriska breven hem, till de närmsta vännerna, och ofta hinner jag sedan bara något brev till i veckan. Nu fick jag rensat den ”brev-kö” som jag byggt upp för mig själv.