I kyrkan idag kunde jag samtala med några medlemmar och förstod faktiskt allt de sa!

Efter kyrkan följde vi med familjen Kokkonen hem, skriftade ett par timmar i deras område och därefter fick vi middag hemma hos dem.

Efter maten visade Ari mig ritningarna på huset, han har visst byggt det själv. Han visade även utbyggnadsplaner, när de får tid och råd. Det är nog ganska fullt upp med barnen nu kan jag tänka.

Efter det pratade vi lite om skriftställena han fick i läxa att läsa förra gången, och pratade lite om dop.

”-Jag känner att jag vill vara helt färdig när jag döper mig, helt leva efter de bud som kyrkan lär, det pratade vi ju om i förra veckan… men jag har tänkt lite – när jag jämför mig med de andra i församlingen så är jag ju inte så dålig alls…”

Det där är ju både bra och dålig tänkte jag för mig själv… bra att han inser att ingen är perfekt, och att perfektion inte är något som krävs för att vara medlem i kyrkan… för ingen är ju perfekt, då hade vi ju inte behövt Kristi försoning… men det är ju inte alltid så bra att jämföra sig med andra, det brukar ge mera att jämföra sig med Herrens normer annars blir man lätt dömande mot andra, och kanske till och med omotiverad att leva så som Kristus lärt bara för att så många andra runt omkring en brister på sina olika punkter…

”-Ari, det är positivt att du känner dina starka sidor och att du faktiskt är mogen att döpa dig så snart du lyckats lägga bort cigaretterna, men jag skulle råda dig att jämföra dig med Herrens normer istället för med andra. Deras förhållande till vår Himmelske fader är ju deras problem, och ditt förhållande till vår himmelske fader – det är ju det som är din business.”

Han var med på noterna. Vi är övertygade om att om han lever efter visdomsordet, fortsätter läsa i skrifterna och börjar komma med till kyrkan så kommer han känna Herrens Ande så starkt, och vilja döpa sig. Han har ju en tro redan… Jag passade på att bära ett kort vittnesbörd innan vi gick.

”-Jag vet att Herren välsignar oss med styrka långt utöver vår egen, men det händer vanligtvis först efter att vi faktiskt gjort ALLT vi kan själva.”