Den här dagen bjöd på en ny upplevelse. På morgonen skulle vi cykla ut till Lohtaja igen, men någonstans i centrum tappade vi bort varandra. Han trampade på ganska så bra som vanligt, och jag kände att jag inte ville bli svett i min skjorta och kavaj det första jag gjorde på dagen, så jag tog det lite vackert. Kanske lite för vackert, för som sagt så tappade vi bort varandra. Jag började med att cykla till kyrklokalen, jag tänkte att det vore en logisk mötesplats om man kommer ifrån varandra i centrum… men när jag hade stått där och väntat i en halvtimme började fötterna bli riktigt frusna, och jag bestämde mig för att cykla hem, han kanske hade vänt tillbaka när han insåg att jag inte längre var med honom.

Väl hemma var det väldigt tyst och lugnt, inte ett spår av Äldste Smith. Jag tog en kopp varm choklad och kröp upp i min fåtölj med fötterna på elementet, de var frusna efter att ha stått stilla så länge nere i stan.

 Efter nästan en timma dök Äldste Smith upp. Han hade varit på väg till område 8 och inte märkt att jag var borta förrän han kom fram, och då hade han satt igång att leta efter mig där… sa han. Jag är säker på att han uppskattade ensamheten precis lika mycket som mig så han gjorde sig nog ingen brådska hem direkt =)

Vi tog lunch och sedan besökte vi syster Korhonen. Vi var där i 2 timmar, småpratade och spelade lite alfapet. Jag gör inte direkt någon insats där, ordförrådet på finska är ju inte super, men Äldste Smith kunde underhålla henne bra med det.

Resten av dagen knackade vi dörr, utan några spännande möten. Äldste Smith pratade om något som Aposteln Henry Eyring sagt, att det krävs ett mirakel för att en person skall omvända sig, och gå från ett liv utan rättesnöre till att bli en medlem i kyrkan som lever upp till de höga normerna Herren satt. Och Herren är villig att göra mirakel för människor, när de visar tro på honom…