Idag hade vi distriktsmöte här i Kajaani, både äldsterna och systrarna från Oulu var här. Vi hade några möten bokade åt systrarna, några ensamstående kvinnor som tidigare intresserat sig för kyrkan, mera lämpligt att systrarna tittar förbi dem.

Under förmiddagen var jag med Äldste Williams, inget intressant hände. Han berättade att hans nya kamrat, hans Greenie, hade lite svårt med morgonstudierna, och att han tecknade mycket. En konstnärstalang…

Under eftermiddagen blev det dock intressantare, jag var ute med den nye missionären – Äldste DeGering. Han har varit här i några dagar bara så han är ju totalt grön. Och för första gången var jag den som kunde mest finska, den allt hängde på, på något sätt. Det var till en början en ganska skrämmande tanke, och ett stort ansvar. Allt eftersom eftermiddagen gick så blev det lättare, och jag kände att jag kunde förmedla budskapet till de människor som lyssnade på oss trots knapphändig finska.

I kvällningen skulle Äldste Smith till ett möte tillsammans med systrarna, och jag tog med mig Oulu-äldsterna hem till familjen Kokkonen. Äldste Williams och Ari diskuterade sitt stora gemensamma intresse – tyngdlyftning. Olika tekniker, tidsintervall etc. jag hjälpte en av tjtjerna med lite matteläxa. Tur att siffrorna är samma på finska =)

När Oulu-folket skulle hem stannade vi till hos familjen Oksanen en stund. Vi småpratade mest, men det var väldigt kul att se hur min finska har utvecklats, att jag kunde hänga med och till och med delta i diskussionerna lite, trots att vi nu pratade om en hel del annat än evangeliet.