Idag var en annorlunda dag. Äldste Smiths födelsedag, och det kändes som att hela staden var emot oss. I vanliga fall är det knappt någon som bryr sig om att prata med oss, men idag hade nästan alla vi kontaktade något negativt att säga om kyrkan eller om Mormons bok. Många var helt ute och seglade i sin kritik, men det är ingen idé att försöka rätta ens faktafel när de inte vill lyssna, de är så bestämda i sin uppfattning.

Vid ett tillfälle fick Äldste Smith tydligen nog, det var en kvinna som berättade för oss hur icke-kristen mormons bok var, och hur vilseledd Joseph Smith var. Min kamrat utbrast då till slut

”-Förbli i mörker då” (”Jää pimeydessä sitten”)

Hon sade samma sak tillbaka, och vi skildes åt.

”-Du, Äldste Smith… varför sade du så?”

”-Jag vet inte… ”I just lost it”… jag vet att det inte var snällt, jag blev bara så trött på allt, vad har hänt med stan idag?”

”-Jag vet, det är annorlunda idag, men ändå…”

”-Jag vet… det var fel av mig.”

Det gnagde honom den närmsta halvtimmen och efter den där kontakten ryckte han upp sig och blev mycket mer alert och vänlig mot dem vi mötte.

I kvällningen stannade vi en stund hos Kari, sedan var vi bjudna hem till familjen Kokkonen. Mirja hade gjort pizza som en födelsedags-grej för Äldste Smith. Jocke var också ditbjuden. Han hade uppenbarligen kommit ut från sjukhuset nu. Han berättade för oss om hur han slutat med allt – alkohol, tobak, droger… ”-Jag kommer till kyrkan på söndag” sade han. ”-Jag skall omvända mig nu.”