Under förmiddagen började vi knacka dörr…

På kvällen hade vi en undervisning hemma hos Esa. Kari var med.

Kari är bra, han är så oskyldig på något sätt, det känns som att det inte finns något i honom som dömer andra, och han visar mycket förståelse och omtanke. Vi kom in på tidsplanen för Esas dop, om det blir som han själv planerar så tar det allt som allt 1½ år för honom från första undervisningen till dop. Det kan tyckas vara lång tid, men faktum är att de flesta medlemmarna här i finland som är första generations-medlemmar, dvs. först i sin familj, tar tid på sig. Kari till exempel, han ”undersökte” kyrkan i 7 år innan han blev medlem. Det är lite som att de verkligen måste vara övertygade innan de fattar ett beslut.

Jag säger inte att det är dåligt. Det finns ju andra delar av världen där människor blir medlemmar i kyrkan i prinicp över en natt, men så slutar de komma direkt sedan också… det är väl bättre kan jag tycka att ha 10 medlemmar som är motiverade och engagerade, än att ha hundra som aldrig dyker upp.

Innan vi gick hem för kvällen tittade vi förbi Tommi, men vi har ju inte hans adress utan bara tjejens… hon var hemma, men sade att Tommi sällan är där, så vi fick ett telefonnummer till honom istället. Jag hade fattat det som att de var sambo, men då bor han någon annan stans alltså.