Idag reste vi till Oulu, Äldste Smith skall ha dopintervju med Ossi som skall döpa sig. Det var honom jag berättade om för ett par veckor sedan, han som kom efter äldsterna ner i trapphuset och frågade var han kunde få tag på en mormons bok, han som sade att det alltid har känts någont speciellt inom honom då han hört om mormonerna. Nu har han kommit till sitt dopsbeslut, för att vara finsk så gick det relativt snabbt för honom (se gårdagens inlägg…).

Jag satt och pratade med Özlem, hans fru. Hon berättade att hon ofta får drömmar som svar på sina böner. Hon har läst i Mormons bok, och bett om att få veta om den är sann, och en av drömmarna som hon haft gick så här:

”Jag var i ett underbart fint hus, sedan sändes jag ut i en skrämmande värld full av spöken. Efter ett tag kom Äldste Williams (missionären som knackade på hos dem första gången) och ledde mig tillbaka till huset, men han gick in själv och dörren stängdes. Han sade till mig ’Om du vill komma in måste du själv be Kristus släppa in dig’. Jag gjorde det, och jag fick komma in.”

Efter dopintervjun åkte jag och Äldste Williams till en undersökare för en undervisning. Han var dock lite alkoholpåverkad, så Äldste Williams tyckte det var ett lämpligt tillfälle att tala lite om kroppen, och vilka bud Gud har givit oss för att ta hand om den på bästa sätt.

”Vi har en kropp, och det har inte Satan. Därför kan han aldrig tvinga oss till någonting, utan vi har makt över oss själva. Han kan locka oss, och det gör han. Han känner till vilka böjelser kroppen har och genom dem försöker han ständigt att manipulera oss till synd. Ofta lyckas han, men det är för att vi ger efter, han har ingen makt över oss såvida vi inte ger honom det.”

Under Äldste Williams undervisning fick jag en stark känsla och ett tydligt vittnesbörd om vilken gåva kroppen är, inte bara här under livet på jorden, utan att vi får den tillbaka efter döden, i uppståndelsen, som en evig gåva från Kristus.

Satan lockar oss… han lockar oss att gå emot Guds vilja. Och Guds vilja för mig, det är detsamma som min vilja för mig, även om jag inte alltid är klarsynt nog att inse det. Men det Gud vill för mig leder mig till den största lyckan och tillfredsställelsen i mitt liv. Om jag alltid förstod det, och om jag kunde se slutresultatet av allt så som Gud kan, då skulle jag aldrig önska något annat än det Han önskar för mig. Och jag skulle se hur Guds bud är en fantastisk väg att vandra.

Efter undervisningen åkte Smith och Williams till en medlemsfamilj på middag, och jag fick köra hem mig och DeGering (han är inte så bra på manualväxlad…). Vi käkade middag, och när vi skulle hämta upp dem hittade vi först inte tillbaka… det ledde till att jag och Ä Smith missade vårt tåg hem så vi fick stanna en natt till. Men det var kul att köra bil igen för första gången på ett halvår.