Idag gick det bättre. Vi har ett mål-system där vi bockar av vad vi har uppnått i klassrummet. Jag har äntligen lyckats lära mig att berätta om mig själv – namn, var jag kommer ifrån, presentera min kamrat helt kort, och förklara att vi är representanter för Jesu Kristi Kyrka. Jag känner mig nöjd. Idag hade vi även vår första ”Gym time.” Det är idrott på schemat 5 gånger i veckan. Det finns en stor sporthall med en hel massa basketkorgar, på övervåningen finns en löpbana som går runt hela byggnaden, längs ytterväggarna, och vid den finns även stationer med styrketräningsutrustning. Nu när det är så varmt har vi även ett stort gräsfält för fotboll (ja, både den sorten man spelar med fötter och den amerikanska sorten som man mest spelar med händern) och flertalet volleyboll-planer. Jag, min kamrat och den äldre finska-klassen bestämde oss för att ta volleyboll idag. Det stämmer, jag sade att det bara var jag och två systermissionärer som läste finska, men det stämmer inte helt. Det finns 3 killar här som kom in i MTC 6 veckor före oss. De sitter i klassrummet bredvid, och vi tycker ju att de kan så mycket mer än oss! Äldste Wensel och Holiday var de som följde med upp till volleybollplanerna. De har en kille till i klassen, vars kamrat Äldste Perry redan åkt till Finland. Han bodde där i ett år under high school så han kunde redan tillräckligt mycket finska, ingen anledning att slösa tiden i MTC så de sände iväg honom för ett par veckor sedan.

Volleyboll var kul, inte för att jag är särskilt duktig, men det var kul. Sanden var så het! Jag stod och lyfte på fötterna ganska mycket, det brändes ju! Sedan kom jag att fundera över ”hur gör de andra?!” Och då insåg jag att de, allihop faktiskt, stod och sopade undan sanden där de stod, skrapade liksom bort det övre heta lagret för att komma ner till den svalare sanden. Jag härmade tekniken.